Matthias Hoch växte upp i DDR, staten som inte längre finns. Under 90-talet ägnade han sig åt att porträttera arkitekturen i det sönderfallande socialistiska lyckoriket, vilket också blev en symbolisk nedstigning i den politiska bankruttens limbo. Senare har han dokumenterat exempelvis Paris i skuggan av president Mitterrands arkitektoniska hybris, hela tiden med fokus inställt på vad Robert Smithson skulle ha kallat ”non-sites” i det moderna urbana landskapet: parkeringshus, trafikkaruseller och konferensrum. I sin nya utställning har han vänt blicken mot det tyska undrets avigsida.
”Huvudperson” i hans projekt är kontorsbyggnaden som en gång tillhörde Dresdner Bank, när det begav sig Tysklands högsta byggnad. Idag är banken slukad av konkurrenten Commerzbank, och Hochs kamera söker sig genom lokalerna precis under den period när de tämts på verksamhet och innehåll. Hochs fotokonst vilar gediget på en inhemsk tysk tradition med konstnärer som Candida Höfer, Thomas Struth, Thomas Ruff och Bernd och Hilla Becher. Men hans anslag bär, trots det kliniskt sakliga anslaget, en större symbolisk tyngd än hos hans kolleger. Under ytan av Hochs bilder finns en politisk och samhällsekonomisk kontext vars öde fascinerar minst lika mycket som människors individuella livshistorier. Bildrummen är folktomma, men ett gäng övergivna skinnfåtöljer kan säga mer än tusen ord.
Adress: Hudiksvallsgatan 8, Stockholm
Utställningen pågår under perioden 19/11 – 22/12
Anders Olofsson (text), Galerie Nordenhake (foto)
Utskriftsvänlig version
