Det första som händer när man klivit in på Bonniers konsthall, under förutsättning att man är myndig och någorlunda samvetsgrann, är att man betalar inträde. Det andra som händer är att man får en liten färggrann logga att klistra på kavajslaget. I vanliga fall, det vill säga. För i stället för den sedvanliga lilla klisterlappen, får besökaren hålla fram handen och stämplas med texten “forever yours”. Som en avemotionerad och standardiserad kärleksförklaring att bära med sig.
Men stämpeln är inte bara ett kvitto på betald visit. Det är inte förrän man träder in i ett av utställningsrummen som frasen får hela sin klangbotten. Här, i ett nersläckt utrymme, visas verk av en av årets Maria Bonnier Dahlin-stipendiater. Tillsammans med Paul Fägerskiöld utgör Jenny Yurchansky den duo som fått äran att ta emot stipendiet, en utmärkelse riktad till unga konstnärer. Och tillsammans bildar de en liten men tankevärd introduktion till två olika konstnärskap.
Paul Fägerskiöld arbetar i ett abstrakt måleriskt lappverk, där tavlorna blir en helhet större än de enskilda delarna (bilden ovan). Verk ur olika serier kan kombineras ihop i nya konstellationer, i oändliga variationer ge nya sammanhang åt varandra. Hans måleri hämtar referenser från det modernistiska konstarvet, graffitikonstens gatuestetik och nationalstaternas flaggor som tillsammans skapar ett samtal mellan de olika elementen. Starkast i enskildheten är kanske de Rothko-refererande målningarna, med ett dallrande ljus som suggestivt drar betraktarens blick till sig. Den visuella helheten är annars styrkan. Det sker ett intressant möte mellan den modernism som sökte ta sig ur traditionerna, men idag blivit institutionaliserad, och den underground-estetik som idag till viss del fortfarande betraktas styvmoderligt. Kanske kan tyckas att greppet inte är helt originellt, men Fägerskiöld gör det ändå med finess.
Där Fägerskiöld arbetar med duk och pensel är Yurchanskys material av varierande slag (bilden till höger). Det finns en fin materialkänsla, kombinerad med en spännande konceptuell spänst. I ett mörkt rum projiceras tretton olika färgtester för TV- och datorskärmar i lager på varandra till ett färgrikt collage i verket This Is Only A Test. Det blir en subtil undersökning av hur summan av det som i enskildhet är standardiserat, riktigt och normativt blir en summa som förlorar sin ursprungliga mening. De färgtester som en och en är rådande normer för hur inställningarna för TV och dator ska ske, fungerar här inte längre. Eller får, rättare sagt, en annan funktion.
Samma undersökande av hur saker förlorar sin ursprungliga funktion, alternativt tillskansar sig en ny, dyker upp i verket Projection (I Have A Dream) där Yurchansky reducerat Martin Luther Kings berömda tal till enbart titel och interpunktion. I en hög på golvet ligger det där, en dröm i form av en massupptryckt och avskalad affisch. En på en gång politiskt laddad reduktion, som ett estetiskt undersökande av vad som egentligen finns kvar av det som var.
Och så var det den där stämpeln. Eller snarare, verket. Än en gång ställs det standardiserade mot det genuina, den subtila sinnligheten mot den massproducerade normen. Och en intellektuell förlängning av modernismens fråga om vad som är konst och var den bör visas. Forever Yours är ett verk man, både bokstavligt och bildligt, bär med sig hem.
Adress: Torsgatan 19, Stockholm
Utställningen pågår under perioden 21/11 – 9/1 2011
Sara Skoglund (text), Mattias Givell (foto)
