Om man inte redan vet om det är det svårt att se att Per Wizéns bilder egentligen är collage. I förvandlingen till cibachromer har pusselbitarnas skarvar helt och hållet suddats bort. Motiven som klippts ut från konstkataloger med målningar av “gamla mästare” bildar i Wizéns hand nya konstellationer där nutid och dåtid möts på ett intrikat vis.
Collage som teknik ställer onekligen upphovsrättsliga frågor på sin spets. Men det var nog inte det som fick högerextremister att av någon outgrundlig anledning sabotera Per Wizéns omarbetningar av Caravaggios målningar vid utställningen “De bortbjudna” på Rooseum 2003. När Malmö Konstmuseum i samband med att konstnären får Barbro och Holger Bäckströms stipendium nu visar en liten retrospektiv av pristagarens bilder från museets samlingar är det svårt att förstå hur någon kan reagera på detta vis. Därmed inte sagt att Wizéns konst skulle vara tandlös. Tvärtom berör den allt annat än oproblematiska frågeställningar om makt, dominans och underkastelse. Ibland med ett våldsamt homoerotiskt innehåll.
I F-rummet visas ett axplock ur hans olika serier. Tidsspannet sträcker sig från den första utställningen 1998 med “Reworkings” som bygger på Caravaggios 1600-talsmåleri till “Spiralling” från 2007 som visades på Galleri Ping Pong tidigare i höstas och där Wizén utgått från Antonello de Messinas målningar. I flera av Wizéns verk finns en underliggande kvävande känsla av hot. Det blir särskilt tydligt i den cibachrome som ingår i serien “Spin” (2001) och där han utgår från Hans Holbein (om det är den äldre eller den yngre framgår inte av utställningstexten). Bilden föreställer en ung pojkes huvud. Först upptäcker jag en hand kring hans haka och mun, sedan en till som håller fast honom över pannan. När det vid en närmare betraktelse träder fram ytterligare två händer ur skuggorna är övergreppet mer än ett faktum.
Våldets historia är lika gammal som människans. Allt från fysiska och psykiska övergrepp i den privata sfären till regelrätta krig och terrorattacker pågår ideligen runt omkring oss samtidigt som vi lever vidare våra liv som om ingenting hade hänt. Denna likgiltighet inför sakernas tillstånd kan man läsa in i “Carousel” som även den ingår i serien “Spin”. Här har konstnären genom att plocka delar från verk av den florentinska renässansmålaren Paolo Uccello tagit fasta vid den ursprungliga betydelsen av ordet “karusell“. Långt in på 1900-talet syftade ordet till de storslagna tornerspelsliknande skådespel som regenter, exempelvis drottning Kristina i Sverige, arrangerade under 1600- och 1700-talen (källa: Wikipedia). Genom att kombinera denna rituella lek med döden med nöjesfältets symbolik skapar Wizén nya betydelser. Allt från tankar på när barns lekar totalt flippar ut och kulminerar i mord till soldater i krig där alla etiska fördämningar brustit dyker upp i mitt huvud.
Per Wizéns cibachromer kan ses som excesser i våld utan att det för den saken skull alltid är uttalat. Ibland är det tvärtom frånvaron av våldet som gör att det träder fram och då blir det riktigt kusligt. I “The Hunt” från serien “Tysta slag”(2004) finns varken jägare, hundar eller villebråd med på bilden som bygger på en jaktscen av Uccello. I Wizéns version återstår enbart spåren av händelsen i form av en skog med lemlästade träd. Såvida besökaren inte har den aktuella målningen av Uccello på näthinnan är det enbart fantasin som sätter gränsen för vad som egentligen har utspelat sig på platsen.
Trots den konsthistoriska tyngden säger Wizéns cibachromer lika mycket om de maktstrukturer som råder i samhället och mellan människor på ett personligt plan i dag som vid tiden för tillkomsten av de målningar han använder som referensramar. Men trots att jag mitt i skildringarna av cyniska krigslekar och sadomasochism läser in ett antivåldsbudskap i hans verk handlar det knappast om några övertydliga politiska ställningstaganden. I den värld han skildrar verkar det i stället råda en sjuklig konsensus mellan offer och förövare. Så begås också de flesta våldsövergrepp av någon man har en privat relation till i hemmets trygga vrå.
Tidigare mottagare av Barbro och Holger Bäckströms stipendium på 200 000 kronor är Eva Löfdahl, Cecilia Edefalk, Dan Wolgers och Truls Melin.
(Adress: Slottsholmen Malmöhus, Malmöhusvägen 1)
2008-12-14 Lenar Karlsson (text), Malmö Konstmuseum (foto)