Machinima på Maskinen

Galleri Maskinen är ett konstnärsdrivet galleri i Umeå som i samarbete med institutionen HumLab på Umeå Universitet har bjudit in till en machinima-screening. Om jag säger Anime, så är det säkert många som förstår att jag pratar om japansk animerad film, men begreppet machinima är förmodligen inte lika känt. Machinima är helt enkelt film som spelats in i dataspel eller virtuella världar. Det är en genre som de senaste åren vuxit en hel del och förutom alla trailers till dataspel, finns det även serier och långfilmer som helt och hållet har spelats in i dataspel och virtuella världar. Naturligtvis finns det också en hel del konstnärer som har använt sig av den här nya tekniken som Miltos Manetas ”Super Mario Sleeping” (1997), JODI ”Max Payne Cheats only” (2004), Brody Condon “Judgment Modification (After Memling)” (2007), Eddo Stern ”Vietnam romance” (2003) och Eva och Franco Mattes som dokumenterat sina performance i Second Life. 

Konsten pratade med de fyra konstnärerna Rasmus Albertsen, Carl-Erik Engqvist, Elin Bruun-Nystedt och Per-Arne Sträng som driver Galleri Maskinen om vad machinima är och varför det är så okänt i Sverige.

Hur skulle ni förklara begreppet machinima?
-Det kan sammanfattningsvis beskrivas som ett medium eller teknik där man spelar in filmer i dataspel och/eller virtuella världar. För alla glada Youtube-användare är det nog mest känt som dokumentationer av prestationer i exempelvis online dataspelet World of Warcraft.

Det är sällan att man hör talas om utställningar eller festivaler med machinima i  Sverige? Trots att det verkar det finns en stor scen för den här typen av uttryck. Vad beror det på?
– Det är fortfarande ett ganska ungt medium och visas för det mesta i internetbaserade forum som tidigare nämnda Youtube. I och med att machinima successivt börjar lämna de spelrelaterade subkulturerna och exempelvis uppmärksammas från en forskningssynvinkel, så börjar även konstnärerna utforska det nya mediet. Om konstnärer kan beskrivas som individer som i sitt yrke försöker förhålla sig till, kommentera och undersöka tillvaron, känns det naturligt att de även utforskar tekniker som innefattas av Web 2.0-tekniken som alltmer dominerar vårt internetanvändande. Så situationen med få machinima utställningar är inte specifikt kopplat till Sverige utan kan ses från ett globalt perspektiv.

Ni har ju gjort ett upprop efter bidrag till en machinima screening i mars.  Hur tror ni gensvaret blir?
– Så som vi ser det är machinima scenen i huvudsak webbaserad så vi förväntar oss bidrag från hela världen. I konstsammanhang är det fortfarande så få som jobbar med machinima så vi försöker nå ut globalt.

Utställningen är ett samarbete med HumLab som är en institution där teknik och humaniora går hand i hand. Hur ser ni själva på förhållandet mellan konst och teknik?

-Utgår man från ett vidare perspektiv handlar det inte enbart om korsbefruktningen mellan konst och teknologi utan att tillämpa ett tvärvetenskapligt förhållningssätt för att nå fram till konstruktiva nya resultat. HumLab är ett bra exempel på hur man skapar innovativ ny forskning genom att låta två eller flera olika begrepp mötas. Likaså ny intressant konst skapas ofta genom att lyfta ut den från en etablerad kontext och låta den komma i dialog med andra yrkesroller, andra situationer, andra processor osv. Förändringen är som tidigare sagt inte enbart konstnärlig utan stämmer överens med det nätverkande samhälle av idag.

Länk: http://www.gallerimaskinen.se/

Mathias Jansson (text), Galleri Maskinen (foto)

Utskriftsvänlig version