Fredrik Söderberg är just nu aktuell med en separatutställning på Milliken Gallery i Stockholm (18/3 – 30/4). Konstens Maria Johansson har intervjuat honom om hans konstnärskap.
MJ: Din utställning på Milliken Gallery rör om lite mer än vanligt. Den oroar. Det är mycket symboler och associationer till ritualer, även av “farligare” slag. Är du medveten om den oro dina verk kan förmedla?
FS: Jag är intresserad av etnologi, antropologi, olika kulturer och religioner som ett sätt att nå andra tillstånd, de olika symbolerna som länk eller portal till en annan verklighet. Jag upplever livet som för torftig. Att arbeta med konst blir ett sätt att nå andra världar och en möjlighet till personlighetsutveckling. Symbolerna fungerar som meditativa mantran när jag arbetar med bilderna.
MJ: Hur ser din relation till Carl Larssons konst ut?
FS: Jag använde ett av Carl Larssons verk, Midvinterblot, för en utställning på Magasin 3 just för det hedniska perspektivet. Det finns också intressanta associationer till exempelvis mytologi, arkitektur och arkeologi i verket. Det tillkom under en tid då världen befriade sig från kyrkan och intresset för det esoteriska började vakna och mystiker som Aleister Crowley och hemliga sällskap som Golden Dawn dök upp i England. Jag är också intresserad av den engelska “arts and crafts” rörelsen som tog fart i mitten av 1800-talet och som bl.a. William Morris var en del av. De tyckte att det var viktigt att lägga tid på hur saker och ting runt oss var gjorda och såg ut i kontrast till den framväxande industrialismen. De såg ett värde i det handgjorda och personliga. Jag såg en svensk variant av denna rörelse i Carl och Karin Larssons värld.
MJ: Är du religiös? Vilken relation har du till kyrkan och kyrkligheten (exempelvis religion som förtryck)?
FS: Jag har ingen relation till den kristna kyrkan. Är intresserad av Tibetansk buddism och magi som portal till en andlig dimension. En kartläggning av olika trosformer mer än religiositet.
MJ: Referenserna i dina bilder kommer – även om de fungerar och balanserar varandra bra i utställningens bilder – från väldigt olika håll. Vilka samband finns det mellan gamla egyptiska teckenbilder, pin up – aktiga kvinnobilder, stonehenge, astrologi, ockulta och religiösa symboler? Det är mycket flöde i ditt sätt att arbeta, hur mycket bygger resultatet på att det är en del av ett flöde eller har varje referens en betydelse i sig?
FS: Jag är intresserad av det ockulta och esoteriska och att hitta kopplingar mellan olika kulturer. Är man insatt i dessa områden är det inte svårt att se kopplingar och sammanhang mellan mina bilder.
MJ: Det låter flummigt och det står i kontrast till det skarpa och den bländande skicklighet som man möter i dina verk.
FS: Ju flummigare ämnet är desto mer torr och akademisk måste man vara i arbetet. Det är viktigt att det finns en omsorg runt varje bild.
MJ: Skärpan i dina verk ger en känsla av ett utvidgat medvetande som för tankarna till andlighet, det ockulta eller till och med drogade tillstånd. Din utställning får mig att minnas Beatles Lp-skiva Yellow Submarine och låtar som Lucy In The Sky With Diamonds. Vad säger du om den kopplingen? Eller har du någon annan koppling till musik, heavy eller death metal?
FS: Nej, det finns inga sådana kopplingar. Men heavy metal-musiken använder i och för sig liknande symboler och en sorts mässande i sin musik som kanske också är till för att försöka nå andra tillstånd. Men det blir ett väldigt intellektuellt sätt att förhålla sig till musik. Jag är intresserad av droger rent symboliskt och antropologiskt. För att få kontakt med andra verkligheter. Jag tar inte droger men är intresserad av fenomenet. Hur man når andra tillstånd för att utvecklas, inte för att fly. Är också intresserad av hur vi påverkas rent fysiskt av droger, hur hjärnan och synen förändras. Det finns mycket intressant forskning runt detta att ta del av.
MJ: Har du någon koppling till positivt tänkande som strategi, typ den amerikanska konstnärsduon AIDS-3D (Daniel Keller o Nik Kosmas)?
FS: Känner inte till dem men rent generellt är jag inte speciellt positiv. Jag har väl en mer dystopisk livsåskådning.
MJ: Ronald Jones tolkar ditt arbete som ett sökande efter andlighet, vad tycker du om den tolkningen?
FS: Det håller jag med om. Andlighet som sökandet efter något annat. Jag tycker att min konst mest handlar om döden.
MJ: Finns det någon ironi i ditt arbete? Finns det exempelvis ingen ironi bakom en titel som All Dreams are Possible Nightmares?
FS: Titlarna är en bild av hur jag ser det. Jag har ingen ironisk hållning när det gäller konst men jag har gärna humor. Jag tycker att konsten är en tillflyktsort för den här typen av funderingar där man inte alltid behöver veta eller ha absolut moral. Jag tycker att det är viktigt att konstnärer försöker skapa alternativa miljöer och agera alternativt och kompromisslöst. Det är viktigt att konsten kan vara en mental frizon med plats för kontemplation och eftertanke och det konstnärliga arbetet som ett utforskande av drömmar och visioner av den mystiska sidan av livet och även vad som händer efter döden.
MJ: We pray to the sun and hail the moon har du döpt utställningen till. Hur skulle du översätta det till svenska? Jag tolkar det som typ – vi står på den ljusa sidan och har respekt för den mörka – är det rätt tolkat?
FS: Jag tycker att vi behöver båda sidorna. Men jag ger inga ledtrådar till tolkningar.
Maria Johansson (text), Milliken Gallery (foto)