Lisa Torell är ständigt sysselsatt i de videodokumentationer som nu visas i en öppen installation i Marabouparkens stora sal. Hon märker och mäter ut marken runt hus och längs med vintriga vägar, hon räfsar gräs och gör frottage av trottoarer. Guidar grupper och förmedlar kunskap om stadsrummet. Hon pratar om tillgänglighet i det offentliga, eller snarare bristen på den. Om vilka åsidosatta grupper som till slut fick rösta, och när. Det är, fortfarande, på gator och torg som inflytandet över det allmänna avgörs. Eller är som mest synligt.
Torells oförtröttliga aktivitet skapar kopplingar och rörelser mellan filmerna. Och gör så att ett sammanhang bildas i rummet.
Det är en eftertänksam, närmast meditativ stämning som råder härinne, mycket beroende på att ljudspåret från en av videorna ligger som ett grundackord i bakgrunden. I ”Take care of the garbage” (2017) hörs glasflaskor klirra mot varandra. Torell är nu i Venedig, och går omkring i gränderna på natten med en gäng kassar med flaskor som ska återvinnas. Här, och som alltid, med något i händerna. Ofta är det en sprejflaska med vattenlöslig kalksprej, som hon gör sina märken med. Andra gånger ett måttband, eller en sopkvast.
Torells upplysningsiver och pedagogiska verktyg får mig att tänka på konstnären och föreläsaren Per Wåhlström, som dog förra året. Till sina föreläsningar bar han alltid en väska med egenhändigt gjorda föremål. Färgade klossar och personliga måttstickor, som jag minns det. Wåhlström förespråkade rätt lutning på trappor, gillade inte A4-formatet och tyckte trottoarerna var för smala. Där finns likheter med den hemmasnickrade metod som Torell följer.
Och hemmasnickrad menar jag inte förringande, tvärtom. Det är hennes egensinniga självtänkande som jag uppskattar. Och fascineras av. Torell kallar sina aktiviteter i det offentliga för preformance, ett stadium som inträffar före en performance, och handlar om att göra en plats till sin. Att spendera tid där och rikta sitt tänkande dit. Andra av hennes begrepp presenteras på väggskyltar i utställningen. Jag läser om ”kompetensslump”, ”soul-tools” och ”biprodukt”. Konsten, menar Torell, ”uppkommer som en (fantastisk) biprodukt i sökandet efter ett slags insikt”.
Magnus Bons
Foto: Jean-Baptiste Béranger, Ingvild Holm, Magnus Bons. Marabouparken, Löfströmsvägen 8, Sundbyberg. Utställningen pågår 25 januari – 28 april 2019
Utskriftsvänlig version
