Fotografiet och måleriet har alltsedan 1800-talet närt ett speciellt förhållande till varandra. Samtidigt som de konkurrerat med varandra om att vara mediet med tolkningsföreträde när det gäller att skildra verkligheten har fotografer och målare inspirerats av varandras verk och arbetssätt. Lovisa Ringborg har druckit djupt ur den källa som springer fram ur Caravaggios och Goyas bildvärldar. Ringborg excellerar i att skapa ett ljusdunkel med omisskännelig karaktär av barockmåleri, men hennes motivval är inte traditionella, trots att hon uppenbarligen inte är tappad bakom en vagn när det gäller förståelsen av barockens symbolspråk. Men det är nog snarare filmaren Peter Greenaways tolkning av barocken än originalet hon refererar till. En väg som leder in i halvdunklet mellan prunkande buskar, en man som sitter bortvänd från kameran, stirrande in i tomheten, lindebarn liknande fjärilslarver – Ringborg skildrar ett tillstånd som föregår moralen och därmed formuleringen av ett symbolsystem. Hon examinerades från Högskolan för fotografi i Göteborg förra året, men är redan en av våra mest intressanta unga fotokonstnärer. Missa inte denna lilla men naggande goda utställning! (Adress: Sergels torg)
Kulturhuset, Stockholm: Lovisa Ringborg (28/3-2/8)
Anders Olofsson