Kristina Matousch och Dan Wolgers kan på papperet tyckas vara ett omaka utställarpar. Men det finns likheter mellan dem som gör utställningen hos Galleri Riis till mer av en sammanhållen helhet än vad som kanske var den ursprungliga intentionen. Kristina Matousch intresserar sig för de erfarenheter som kroppen skaffar sig i intim fysiskt kontakt med såväl material som med andra människor. Den stora “skulptur” hon visar hos Galleri Riis är egentligen scenografin till en performance, där hon under flera timmar med sina bara fötter pressar tonvis med lera genom hålen i en metallställnings golv (övre bilden). Sådana scenografier har ofta tendensen att bli ganska ointressanta när konstnären väl avslutat sin performance och lämnat lokalen, men den devalveringen sker inte i Matouschs fall. Ställningen och den halvt fuktiga leran antar tvärtom formen av en skulptur som intar rummet utan kompromisser, och tränger upp besökarna mot väggarna samtidigt som den fuktiga lukten från leran ger smått kväljande associationer till mänskliga eller djuriska kroppsvätskor.
Även Dan Wolgers har ett gott förhållande till kroppen, men i hans fall omgärdas verken av en kulturhistorisk aura som lägger en extra dimension till dem. Antikens mytologi, berättelser – allt går att använda och kläs i en väl patinerad skrud. Wolgers har en djup kärlek till det nötta och slitna, oberoende av om det är objekt eller idéer vi talar om. Denna gång har han i vanlig ordning konstruerat ett slags mekaniska skulpturer som egentligen utför otroligt banala rörelser (nedre bilden). För det mesta handlar det om oändliga loopar som varken har en början eller ett slut. Som så ofta hos Wolgers är det en ganska pessimistisk syn på tillvaron som exponeras, men med glimten i ögat. Den existentiella förtvivlan går det att le åt, kanske är det så man måste hantera den? Snäckskal, pärlkedjor och glas blandas med gamla spikar och nötta plankor. P-O Ultvedt möter Katarina Norling genom Dan Wolgers eftertänksamma handlag. Det är inga banbrytande utsvävningar Wolgers bjuder på. Men det är tryggt att möta en konstnär som vet vad han gör och som håller stadigt i sina verktyg.
Adress: Rödbotorget 2, Stockholm
Utställningen pågår under perioden 4/4 – 12/5
Anders Olofsson (text och foto)
