David Svensson, “Världens hem”, Älmhult, 2016
Beskriv din konst med tre ord: Perception, ljus, materialitet, fast det skulle också kunna vara rumslighet, tid, poesi.
Hur ser din arbetsprocess ut? Det är väldigt olika beroende på om det gäller ett offentligt verk, ett bokprojekt eller en utställning på en konsthall eller ett galleri. Processerna löper också hela tiden parallellt. I de omfattande offentliga verken, som oftast pågår under flera års tid, samarbetar jag med många människor med olika kompetenser, medan jag i det mer intima och småskaliga ateljéarbetet – som jag också tycker om – gör allt själv.
Vad inspireras du av? Arthur Percys svarta porslinsglasyr, uranglasets inneboende gulgröna lyster, en missfärgad boksida på en loppis eller hur en strumpbyxa kan skimra i olika färger i ett skyltfönster på Magasin du Nord i Köpenhamn. För mig handlar det om att ta bort föreställningen om ett föremål eller ett material, så att man ser det för första gången. Då blir omgivningen mer levande. Så det kan likaväl vara allt från zenträdgårdar i Kyoto eller förtätad urbanitet med mängder av neonskyltar i Hongkong, till Fra Angelicos munkceller i Florens eller en udda antikhandel i Kalifornien, som tagit hand om gamla amerikanska gatlyktor som annars hade dumpats på 60- och 70-talet.
Vilka bilder har du omkring dig där du jobbar? Bilder som rör mina pågående projekt. Den senaste tiden har jag badat i bilder av vägskyltar på språk från världens alla hörn; arabiska, assyriska, syrianska, kurdiska, persiska, kinesiska, japanska, ukrainska, ryska, vitryska, serbiska, bulgariska m.m.
Vilken annan konstnär har varit viktig för dig? När jag började på en förberedande konstskola i Halmstad för snart tjugofem år sedan så öppnades en ny värld – så snarare har många olika konstnärer tillsammans varit viktiga under resans gång. På senare år har några konstnärer blivit mindre viktiga för mig, men jag på nytt har stiftat bekantskap med det tidiga italienska måleriet och konstnärer som Giotto, Masaccio, Fra Angelico och Piero della Francesca i arbetet med mina sammetsverk. Jag har plockat upp gamla favoriter och tittat på dem på ett annat sätt; hur de målade tyger, ofta med hög abstraktionsnivå.
Vilket konstverk önskar du att du gjort själv? Hiroshi Sugimotos fotografiska serie med lysande vita filmdukar där en hel film har utspelat sig hade jag gärna gjort själv. Jag tycker om hans sätt att se på tid.
Vad är konst till för? Att tala om något som ibland är ordlöst.
Vad är konst inte till för? ”Att vara fotpallar till trötta affärsmän”, som Matisse sa eller var det kanske Cézanne?
Vilken åtgärd skulle främja konsten? Mindre ängslighet och större tilltro till konstnärerna.
David Svensson är just nu aktuell med det offentliga verket “Världens hem” i Älmhults stadsrum, som består av tre större verk tillsammans med en bok. Den 12 juni är det vernissage av satellitverket “Världens hem” i form av ett flaggverk på Wanås Konst. Utöver det pågår Svenssons utställning “Old World Rise Again” på Falsterbos nya konsthall till 14 augusti, och grupputställningen “Between Black and White” på SPECTA i Köpenhamn till 2 juli 2016
Utskriftsvänlig version
