Klara Kristalova, “Elephant”, 2012, glazed stoneware, 65x46x39 cm. Foto: Galleri Magnus Karlsson
Beskriv din konst med tre ord: Tredimensionella teckningar, men det låter tråkigt så jag säger väl mättad, knölig, påträngande.
Hur ser din arbetsprocess ut? Varje gång jag ska sätta igång med en utställning så försöker jag hitta på något helt nytt eftersom jag alltid är rätt trött på mig själv. Så, jag tittar runt på allt möjligt, tänker o lyssnar, men bara mycket utspridda fragment kommer till mig. Efter några månader får jag panik och går till min enorma hurts med teckningar och tar fram några fragment till. Sen sätter jag igång och bygger och då rullar min hjärna igång. Trots att jag vet att det funkar så här så kan jag ändå inte börja mitt i.
Vad inspireras du av? Med risk för att låta som någon i en annons för brevvänner i tonåren: allt mellan himmel och jord (och både därovan och under). Men jag sorterar influenserna inför varje enskilt projekt. För att nämna något nu nyligen t ex Ugo Rondinones The Night of Lead, min goda vän Lott Alfreds neoninstallation i Enköping och ett verk av Tatiana Trouvé jag såg i Istanbul i höstas.
Vilka bilder har du omkring dig där du jobbar? Om du menar just nu, så är det en bild på ett väldigt skulpturalt halsband, en svartvit bild på en maläten björn som möjligen är uppstoppad, en 50-talsbild på en collie som sitter hand i hand med sin unge husse (men den kommer jag nog inte använda); diverse egna teckningar, bland annat på ett oavslutat arbete med en ponny som drar en kärra med kött och en skiss för en katedral av skedar, men den känns på något sätt löjlig. Bilderna på väggen jobbar jag dock rätt mycket med, de åker upp och ner, både nya och gamla.
Vilken annan konstnär har varit viktig för dig? Oj, många. Min pappa Eugen Krajcik, min mamma Helena Kristalova, Meret Oppenheim, Niki de Saint Phalle, Alina Szapocznikow, Louise Bourgeois, bland många andra.
Vilket konstverk önskar du att du gjort själv? Jag tänker inte så särskilt ofta, men jag önskar att Tinguelys och Saint Phalles skulpturgrupp var kvar precis efter bron på Skeppsholmen. Så där som det var förut, att det var som en port till en fantastisk värld – konstön – och att jag hade gjort hela gruppen.
Vad är konst till för? Gympa för tanken. Att hålla intellektet levande. Både den vanliga och den emotionella intelligensen. Ett mer levande liv med fler dimensioner.
Vad är konst inte till för? Äsch, inte vet jag.
Vilken åtgärd skulle främja konsten? Återinför estetiska ämnen i skolan som obligatoriska på alla nivåer och tvinga inte folk att förklara allting de gör inom konsten, varken på skolnivå eller för övrigt. En del saker passar att verbalisera, annat inte. Folk har väl förmåga att tänka själva!? Konstnärer ska ha skäligt betalt också, men frågan är om inte konst för alla är ännu viktigare. Mer folkbildning, igen, ordet låter så oerhört gammalmodigt nu, det gör mig beklämd, folkbildningens död :-(
gallerimagnuskarlsson.com/artists/klara-kristalova
Klara Kristalova är aktuell med en utställning på Lehmann Maupin Gallery i New York i juni 2018
