Bianca Maria Barmen, “The Lonely Boys House”, skulptur i två delar, gips, oljefärg, 2016. Foto: Urban Jörén
Beskriv din konst med tre ord: Koncentration, dröm, berättelse.
Hur ser din arbetsprocess ut? Ständig växling mellan tanke och handling. Tanke och handling som förenas i händernas rörelser över papper, i lera, vax och gips.
Vad inspireras du av? Trappsteg som leder ned i vatten.
Vilka bilder har du omkring dig där du jobbar? Jungfru Maria och Jesusbarnet på ett oljetryck av en grekisk ikon, svart/vita foton av utrotningshotade djur i Kambodja i en kalender, ett foto i färg av min man på en båt i Mekong.
Vilken annan konstnär har varit viktig för dig? Louise Bourgeois är en ständig källa till inspiration liksom Giotto, De Chirico och gammal egyptisk konst.
Vilket konstverk önskar du att du gjort själv? En träskulptur från 1200-talet av det buddhistiska helgonet Kūya, utförd av den japanske skulptören Kōshō, som finns i ett tempel i Kyoto. När jag såg den första gången 2009 fick jag något som jag bara kan kalla en skulpturchock.
Vad är konst till för? Göra livet uthärdligare att leva, visa på andra vägar, andra världar, mm.
Vad är konst inte till för? Gömmas i mörka kassavalv.
Vilken åtgärd skulle främja konsten? Långsiktigt: bättre utbildning i och fler timmar för bild, konst och hantverk i grundskola och gymnasium.
Bianca Maria Barmen är just nu aktuell med ”Ensamma pojkars hus” på Carl Eldhs museum. Utställningen pågår 12 maj – 2 oktober 2016. En artist’s book med titeln ”Kūyas tunga” är planerad att komma ut under året.
