Beskriv din konst med tre ord: Learning by doing.
Hur ser din arbetsprocess ut? Jag samlar material. Skissar intuitivt i anteckningsböcker, datorprogram och med fysiska modeller tills jag byggt upp en värld. Försöker vara i det här utan att ha en kritisk blick. Sedan lämnar jag ateljén och gör något helt annat. När jag kommer tillbaka har jag hunnit reagera på materialet och utifrån den känslan bearbetar jag skisserna igen. Den här processen upprepas ett antal gånger under obegränsad tid tills pusselbitarna fallit på plats. Jag vill se hur ett material föder mening och innehåll under tidens gång, låta materialet vara ’öppet’. Ibland handlar det om att skapa en karaktär, en berättelse eller en stämning. Tillvägagångssätten varierar och ibland är det i samarbete med andra konstnärer, musiker och familjemedlemmar.
Betraktar du din konst framför allt som en dialog med dig själv eller med din omvärld? Med mig själv i första hand. Omvärldens reaktioner är en bonus.
Var hittar du inspiration? Idag inspireras jag av Etel Adnans ”I hjärtat av hjärtat av ett annat land” som jag läste ur i morse.
Vilka bilder har du omkring dig där du jobbar? Just nu har jag inga bilder i min ateljé. Kanske på grund av att jag har 19 000 bilder i min mobil som behöver raderas.
Vilken annan konstnär har varit viktig för dig? Jag vill dela med mig av ett stycke från en intervju med konstnären Hiwa K som jag kom över i 2017. Citatet var viktigt för mig att läsa som student på konsthögskolan, och kanske kan det inspirera någon annan som läser det här:
”For me, making art is not about illustrating ideas. I’ve come across many artworks lately that speak from a postcolonial or a generally critical position, but the way the artists treat the material is actually comparable to the colonial or hegemonial attitude they are criticising. Making art should not be about enslaving your material and submitting it to what you are trying to say. I believe in some kind of evolution, a Darwinian blindness in the working process. You have to listen to materials and sometimes just act as a midwife to what’s happening anyway. Otherwise you lose the poetry in your work and it becomes this one-on-one relationship between your material and your position, with no space for an archaeological attempt to dig for yourself with time. The Bell Project took eight years. Not only because I couldn’t realise it but because it took years until I realised what I was doing. It’s an ongoing process, casting the bell itself was just one of the stations. Its research and working process is linked to What the Barbarians did not do, did the Barberini. Making just one work would be looking past many possibilities that your material offers you. Once you have found your language you don’t put it in a vitrine, you speak it.” Hiwa K.
Vad är konst till för? Personligen ger konsten mig möjlighet att tänka på livet bortom det givna språket.
Vad är konst inte till för? Konsten är inte till för att bli styrd.
Vilken åtgärd skulle främja konsten? Värna bild- och formämnena på grundskolorna, det vill säga ge alla barn möjlighet att möta konsten tidigt.
Lap-See Lam är under sommaren 2021 aktuell med en soloutställning på Trondheim Kunstmuseum, Gråmølna.
