Geraldine Hudson, Rites of Spring, 2020. Film still: Åsa Johansson
Beskriv din konst med tre ord: Esoterisk, psyko-geografisk, tvärvetenskaplig.
Hur ser din arbetsprocess ut? Jag funderar och läser mycket om filosofiska idéer och forskning kopplad till en plats eller myt. Processen är cyklisk och går på instinkt, jag har några pågående projekt, och märker plötsligt att jag arbetar med någonting som har funnits i hjärnan i flera år, och att det nu är dags. De flesta av mina projekt har rört sig kring samma teman de senaste 15 åren, så jag väver fram och tillbaka. När jag bestämt vad jag vill göra är det bara att planera tiden och sitta och skapa. Jag är ganska gammaldags och gör det mesta i en analog process, som att fotografera eller göra porslinobjekt som jag kan använda i en installation eller performance.
Betraktar du din konst framför allt som en dialog med dig själv eller med din omvärld? Målet med min konst är definitivt en dialog med min omvärld, och utvecklas från en dialog med mig själv och den andra världen, den animistiska, kosmologiska genius loci.
Var hittar du inspiration? Inspiration jag hittar oftast från ett pågående sökande efter att bli ”ett” med den ”andra” världen. Förhållandet mellan oss människor, djuren och naturen bygger på känslan av en andlig plats. Det är som en pågående dialog i min kropp sen jag var liten, en invärtes känsla kopplad till idéer och tankar. Den mesta inspirationen kommer från gränslandet mellan det fysiska och det metafysiska, från kopplingen mellan psykologiska strata och ett heterotopia – en avskild plats där vi kan förstå vår relation till jorden och den alkemiska, kosmologiska världen.
Vilka bilder/objekt har du omkring dig där du jobbar? Jag har mest fotografier av en plats, små close ups, skisser och objekt som jag har hittat eller skapat. Jag plockar hela tiden upp små föremål som för mig är av symbolisk betydelse.
Vilken annan konstnär har varit viktig för dig? Så många, mest kvinnliga konstnär, som ”the master” Louise Bourgeois, Susan Hiller, Kiki Smiths skulpturer, Ana Mendieta, Carolee Schneemann… De har jobbat med sexualitet, andlighet och kroppens förhållande till jorden. Också samtida konstnärer som Marja-leena Sillanpää, Belinda Blignaut och Xaviera Simmons.
Vad är konst till för? Hmmm, bra fråga… Konst är ett kreativt uttryck och ett språk, ett slags verktyg för kommunikation, som poesi. Ett sätt att öppna upp världen för andra och ett sätt som vi faktiskt kan överleva på i världen idag. Att skapa konst är att öppna upp ögonen, att ändra någonting i universum, och där dina kreativa tankar kan bli verklighet. Det finns skönhet i detta och konst har makten att förändra världen – och är på det sättet magisk.
Vad är konst inte till för? Konst är inte bara dekoration, möbler eller en trendig produkt. Konst är viktig för känslorna och en fenomenologisk upplevelse av konst kan hjälpa många att känna sig bättre.
Vilken åtgärd skulle främja konsten? Konst och kreativ utveckling borde finnas omkring oss människor hela tiden, det skulle lära folk att upptäcka världen, liksom naturen. Konst, musik, böcker och spiritualitet är saker som lyfter människor ut ur deras vardagsliv. Också att ha konst i förskolor och skolor, på sjukhus och i offentlig miljö. Det är också viktigt att visa folk att det är ett riktigt arbete att vara konstnär. Vi behövs i samhället, det är inte en hobby eller ett pysslande. Vi jobbar mot att förbättra samhället på något sätt.
Geraldine Hudsons senaste utställning ”Rites of Spring” på ID:I Galleri i Stockholm, bestod av en serie performativa ritualer och en kortfilm gjord i samarbete med Åsa Johansson. Hennes platsspecifika performance ”A Rite of Sorrowing” kommer att äga rum i Stockholm i slutet av september, och under hösten 2020 påbörjar Hudson sin MFA på Goldsmiths i London.
