Elivre Soyez, “Den sista kyssen”, 2017, stengods med glasyr, del av gestaltningen “Le fond des océans” i Östermalmshallen
Beskriv din konst med tre ord: Orubblig, bibehållande, pikant.
Hur ser din arbetsprocess ut? Skapandeprocessen är så komplicerad att jag inte kan avläsa den i mitt eget medvetande. Jag måste svara på frågor av olika slag som jag ställt sedan mycket tidigt i livet. Frågor som jag inte lyckas formulera. De materialiseras i målningar, teckningar, skulpturer och visioner. Jag känner mig förpliktigad att fortsätta arbetet, att ställa frågor. Ibland känns det som att vara sitt eget medvetandes guldgrävare. Det krävs ett särskilt slags tålamod för att kunna gräva fram en tunnel – en utgång – med sina egna naglar. Det spelar ingen roll om det tar hela livet. Men det måste ske. Då och då faller bitar av pusslet på plats. Något magiskt händer. Ett ögonblick av kreativ nåd som ger utrymme för en ny fråga.
Vad inspireras du av? Jag är väldigt inspirerad av mina föräldrars hus. Det är byggt på 1600-talet och var mitt hem i 19 år. Även de samlarobjekt som huset är fullt av har färgat av sig. Kollektioner av antika klockor, nallebjörnar, kristallglas, kaffekoppar, gamla kameror och motorcyklar. Arkitekturen placerar människan (som föds, äter, dricker, bor, tänker, sover, leker, ber, simmar, dör) i centrum av konsten och konstverken. Dagligen inspireras jag av religiös arkitektur. Jag har en svaghet för medeltida kyrkor, deras proportioner, skulpturerna, freskerna och gargoylerna – djävlarna och demonerna; på väg bort. Trädgårdarna kan ses som en utomhusarkitektur och Bosco di Bomarzo i Italien är imponerande. Jag är intresserad av att se en skymt av andra möjliga världar som är utöver det vardagliga.
Vilka bilder har du omkring dig där du jobbar? Det finns ingen bild i ateljén, men den senaste tiden har jag bläddrat mycket i två böcker: L’étrange et le merveilleux en terres d’Islam och Architecture as Icon, Perception and Representation of Architecture in Byzantine Art.
Vilken annan konstnär har varit viktig för dig? Erik Dietman (min lärare), Robert Gober, Marcel Broodthaers, Lee Lozano, Helio Oiticica.
Vilket konstverk önskar du att du gjort själv? Önskar att jag ritat André Le Nôtres trädgårdar i Versailles. Hade gärna föreställt mig och regisserat Le Voyage dans la lune av Georges Méliès. Tror att jag skulle älskat att odla och kultivera damm som Marcel Duchamp.
Vad är konst till för? Konst är för mig en transmission. Ett språk. En överföring av det poetiska, kunskap, förtrollning och kanske till och med en nyckel till livet efter detta… Konst är ett avslöjande, den skänker en uppenbarelse.
Vad är konst inte till för? Konst är ett medium för människor. På gott och ont. Alla vet alltför väl vad en illvillig användning av konsten kan leda till. Alla är inte lika klara över den goda användningen.
Vilken åtgärd skulle främja konsten? I en ökande urbanisering kan fler enskilda och gemensamma ateljéer byggas. Konstnärer skulle behöva bli mer aktiva deltagare i samhället. Att inte vara främmande för något.
Elvire Soyez var senast aktuell med en omfattande utsmyckning på Gränbystadens vårdcentral i Uppsala
Utskriftsvänlig version
