Kent Lindfors målningar påminner om vyerna man kan se från ett flygplan: glimrande stadsnät som punkterar natten eller djupa hav där det organiska livet bara anas. Dukarna, pannåerna och pappersarken framstår inte som platta ytor utan ter sig snarare som fönster mot en ändlös rymd. Den skälvande färgen går ofta i rosa, gult och blåviolett och har en ärgad, rispad och lätt genomskinlig kvalitet.
Nu visas Lindfors konst i en retrospektiv utställning på Göteborgs Konstmuseum och det är hans största hittills. Vid sidan om de halvabstrakta och metafysiska temperamålningarna, som han brukar förknippas med, visas en grupp äldre realistiska verk i olja. De senare skildrar främst Göteborgs hamn där konstnären var anställd som stuveriarbetare under flera år. Men även i dessa verklighetstrogna målningar ryms en magisk föraning. Den hoppfulla öppningen visar sig bland annat i Pissekuren (1972-1973, t.v.) där en glugg i en mörk och smutsig skrubb leder blicken mot en förlösande klarblå himmel.
Vid sidan om det göteborgska temat löper en spansk influens som har färgat Lindfors produktion sedan en längre vistelse i Guadalupe under 1960-talet. Flera av verken i utställningen präglas av ett drömlikt giftermål mellan olika tider och platser. När jag betraktar det magnifika väggcollaget Vindros (Virvel, Centrifug, Astrolabium, Muqarnas!) (2016, t.h.) – som kan liknas vid ett stort flagnande affischplank – blir jag ivrig, fascinerad och frustrerad. Det visar sig omöjligt att fånga in ett särskilt element och tilldela det en vägledande roll.
I en snäckskalsskimrande olja från slutet av 70-talet som ska föreställa en propeller, men är förvillande lik en köttig haj, är objektet däremot kompakt och kalkstenskritigt. Här, liksom i de uppluckrade målningarna, är Lindfors materialkännedom emellertid oerhört stark. Färgen beskriver inte bara motivet, den är motivet.
Lindfors är snart åttio år och tillhör en äldre konstnärsgeneration, men på många sätt sammanstrålar hans måleri med internetålderns transcendentala flyktighet. Utöver den imponerande bildkonstsamlingen innefattar utställningen flera fantastiska texter som författats av konstnären själv. Några rader etsar sig fast mer än andra, då de sammanfattar det motstridiga spelet mellan det efemära och universella som hans måleri tycks genomsyras av.
”Hur kan slumpens vattendroppar/ stänket på diskbänken/ ha mer bestämda former/ än alla bemödanden i mina målningar./ Orättvist!”
Sara Arvidsson
Foto: Hossein Sethatlou, Göteborgs konstmuseum, Götaplatsen, Göteborg. Utställningen pågår 28 maj – 25 september 2016
