Katrine Helmersson är med utställningen Tabernacle på Andréhn-Schiptjenko ännu en gång på tapeten. Tack och lov för det. Helmersson är en skulptör som genomgående lyckas med konststycket att skapa verk som bär på storartade motsatser utan att vara banala och som refererar till det innersta och det mest ursprungliga utan att vara uppenbara. Utställningen på Andréhn-Schiptjenko innehåller både gamla och nya verk men i Helmerssons oeuvre är skillnaden mellan det äldre och det nya inte så viktig. Hon följer ofta samma trådar genom flera årgångar av verk men utan att det någonsin blir uttjatat. Verken är alltid lika relevanta liksom de känslor de frammanar.
På Andréhn-Schiptjenko är utställningens höjdpunkt verket Ziarat från 2015. En fyra meter hög ekstam klädd med munnar i metall och Helmerssons karakteristiska tygblommor. Som en mäktig totem erövrar Ziarat rummet såväl som betraktaren. Trädstammen växer ur gallerigolvet och försvinner upp i taket. Den binder samman himlen med marken och galleriet blir en trädkoja någonstans på vägen, som om vi existerar inuti och runtom verket. Blommorna i Ziarat återfinns i verket Amour; le rouge et le noir, också från 2015. Dessa blommor svävar liksom fjärilslätta vulvor i en klase uppträdd på trådar. De flyter mitt i rummet som om tyngdkraften förlorat sin mening. Dess motpol återfinns i Pochoir, en skulptur som även den är gjord av gummifierat tyg, samma svarta och blodröda mönster, men ändå så långt ifrån Amour; le rouge et le noir. Evigt ringlande tyg flyter ut över gallerigolvet. Som seg tjära ger skulpturen intryck av att tyngdkraften istället dubbleras. Leken med materialen, där samma banzintyg får så olika effekter, är ett av många exempel på hur Helmersson arbetar med kontraster.
Helmerssons konst är full av referenser till mytologi. Verket Boucliers består av fem runda bronssköldar. Dess form och reliefer påminner om bröst och blinkar mot myter, som den om amazonerna, den matriarkala krigarstam som skar av vänster bröst för att bättre kunna skjuta med pil och båge. Här finns också referenser till Pallas Athena, krigets gudinna i den grekiska mytologin. Sköldarnas ojämna kanter skänker dem en status som artefakt samtidigt som deras glänsande och taktilt lockande yta ger dem en ny finish. Är de föremål från en utgrävning eller är de precis tagna ur studion?
Helmersson gör konst man vill omge sig med. Det är konst att uppleva med kroppen. Hennes verk utgår ofta från det primitiva, det universella, som binder oss människor samman. Även om här finns en tydlig övervikt av verk som refererar till det kvinnliga. Med tekniker såsom sömnad, material som tyg och päls, men framför allt en motivkrets som ofta anspelar på de kvinnliga attributen, blir man som kvinnlig betraktare del av Katrine Helmerssons stam. En ny generation amazoner.
Johanna Theander
Foto: Jean-Baptiste Beranger. Andréhn-Schiptjenko. Hudiksvallsgatan 8, Stockholm. Utställningen pågår 1 oktober – 7 november 2015
