Det är lätt att bli förvirrad av Jörgen Svenssons konst, som nu kan ses på Galleri Cora Hillebrand. Vid en första anblick ser hans nyproducerade målningar ut som broderier. De skenbara korsstygnen för tankarna till mormödrars och farmödrars konstslöjd, som de stolt visade upp på kuddar och kökshanddukar. Ett tidskrävande hantverk som ofta togs för givet, men som nu, när släktingarna väl är döda, framstår som exotiskt och ovärderligt. Vem har tid eller lust att brodera blommor på örngott idag?
I sin utställning har Svensson hämtat inspiration från barndomstiden i värmländska Skoghall och kvinnornas kreativitet i hemmets undanskymda vrå. De sirliga akryllinjerna som syns på de uppspända textilierna har gjorts med hjälp av kanyler, ett oväntat och våldsamt måleriverktyg. Sjukdomarna och knarket har letat sig in i den hemvävda idyllen, tycks verken vilja antyda. Två världar möts. De kryptiska motiven är inte heller speciellt mysiga, om man tar sig tid att betrakta dem en stund.
I ”Solo” verkar Svensson ha tagit intryck av Gothia Towers falliska torn som återfinns bara ett stenkast från galleriet. Här skiner en banal sol över tre höghusliknande stavar. I dessa ”hus” har en myriad av hålögda, runda ansikten trängts samman. De lever tätt inpå varandra men verkar ändå märkligt ensamma. Så här måste den urbaniserade samtiden te sig för en klarsynt person som blickar på den från en annan tid eller plats. Trots den barnsliga solen och de emoji-liknande figurerna är detta knappast ett glatt scenario.
Den bistra humorn breder ut sig än mer i ”Vernissage” där en svart tygbit, som påminner om Kazimir Malevitjs ikoniska kvadrat, har huvudrollen. Några runda gubbansikten har återigen inkvarterat sig, denna gång i målningens nederkant. Känner de bävan inför vernissagen? Deras glädjelösa ansikten när de blickar upp på den svarta fyrkanten får mig att tro det. Är de rädda för att inte förstå sig på konsten eller lider de av social fobi? Är det kanske konstnärens egna prestationsskräck som illustreras i verket? Vem vet.
Jörgen Svensson verkar gilla gåtor och kuggfrågor. Trots att hans konst är skarp och konturrik är den mystisk. Det vaga illustreras inte genom en dimridå utan tränger skälmskt upp på ytan och skvalpar. Självklara påståenden blir följaktligen diskutabla. Ett exempel på detta är ”Land for the smart, land for the stupid” där två länder särskiljs av en gräns i en kartbild. Delarna får mig att tänka på en hjärna och de motstridiga tankarna som ständigt produceras där.
Kartmålningen flankeras i sin tur av två verk som ser ut att ingå i en diptyk. En sparrissmal och lustig figur som är klädd i en säckliknande uniform och gycklarmössa syns i båda, fast färgerna på kläderna är olika. Runtomkring svävar klottriga texter som inte går att läsa. Jag kan bara fantisera vad de vill säga. Tecknen förvandlas till abstrakta teckningar som är öppna för subjektiv tolkning. De blir lika relativa som de godtyckliga begreppen ”smart” och ”dum”.
En bild omskapas ständigt, beroende på vem som ser den. Jörgen Svensson är väl medveten om detta. Varje målning i denna finurliga utställning kan broderas ut efter eget behov. Denna öppenhet kan säkerligen oroa några – konstnären lämnar en i sticket – medan andra välkomnar friheten. Jag tillhör den senare kategorin.
Sara Arvidsson
Galleri Cora Hillebrand, Fabriksgatan 48, Göteborg. Utställningen pågår 6 – 28 maj 2023
