Vår tid har sett människan lansera teknik som för första gången i vår arts historia både kan förgöra oss själva totalt och nå ända bort till gränsen för kunskapens möjligheter. Den norske skulptören Jone Kvie (som dock är bosatt och verksam i Sverige) har länge sysselsatt sig med dessa två motpoler av människans verksamhet. Han skapar poetiska skulpturer med rymdteleskopens bilder av avlägsna nebulosor som förebild och fångar atombombens svampmoln i ett glänsande, högblankt hölje. Eller så beger han sig djupt under jorden på jakt efter planetens egna urformer i droppstensgrottornas tak. Kvies skulpturer tangerar materialmässigt minimalismen, men han har ett betydligt mer personligt och känsligt anslag. Hans formspråk är inte självtillräckligt, utan strävar verkligen efter att uttrycka något väsentligt om konsten att vara människa. Hos Stene Projects har han låtit sig inspireras av astrofysikernas jakt på rymdens svarta hål. Men här har han, klipskt nog, valt att gå en motsatt väg, bort från högteknologin. I stället för att stirra på forskarnas dataskärmar och oscilloskop sugs vår blick ner i det mörka innandömet hos en kvartett stubbar, gjutna i metall. Mörkret i andra – även om det är stubbar – är onekligen också mörkret i dig.
Adress: Brunnsgatan 21 B, Stockholm
Utställningen pågår under perioden 12/2 – 17/3
Anders Olofsson (text och foto)
Utskriftsvänlig version
