När en amerikansk tidskrift kallade Chris Burden för “konstens Alice Cooper” bestämde han sig för att lägga av med sina spektakulära performances. Om det är någon konstnär på den svenska scenen som kommer nära Alice Coopers estetik, så är det nog Jonas Liveröd (ende konkurrenten skulle kanske vara Ragnar Persson). Han är inte mannen som kompromissar, vare sig med uttrycket eller de ämnen hans konst behandlar. Här möts schamanism, hårdrocksrekvisita, psykopatologi och fejkad antropologi, gärna med en vardagsneurotisk krydda. Liveröd bjuder på fragment av sitt eget mångdimensionella inre samtidigt som hans utställningar förvandlas till frusna scenografier.
Hans nya utställning utgår från massakern i Waco, Texas 1993, där sektledaren David Koresh tillsammans med sina anhängare dödades i en eldstrid med federala agenter. Men den utgångspunkten skall man inte ta för hårt på. Liveröd formar sitt universum av element som vandrar med från utställning till utställning, kompletteras med nytt material och förändras. Konstnärskapet artar sig till en organism, som växer utifrån sina egna inneboende förutsättningar.
Tidigare har Liveröd haft för vana att ta i ordentligt i enlighet med devisen “ju större desto bättre”. Hos Goldin har han tvingats hantera en betydligt mindre spatiös och skörare omgivning än vad han är van vid, något som hans konst mått bra av. De sedvanligt tunga basgångarna har mixats ned, och finliret i diskanten har blivit tydligare. Detta syns inte minst i et antal stora teckningar, där Liveröd håller ett stadigt tag om sina verktyg och uppnår en fascinerande kombination av skönhet och brutalitet.
Adress: Engelbrektsgatan 25, Stockholm
Utställningen pågår under perioden 10/3 – 16/4
Anders Olofsson (text och foto)
