Johanna Gustafsson Fürst är den felande länken mellan Robert Smithson och postmodernismen. Med Smitshon delar hon känslan för det tredimensionella uttryckets ständiga behov av relativisering och omprövning. Med postmodernismen delar hon den kultur- och mediekritiska hållningen. I sin andra separatutställning har hon som utgångspunkt valt två historiska monumentalverk: August Rodins “Borgarna i Calais” och Joe Rosenthals klassiska foto av de amerikanska marinkårssoldaterna som reser stjärnbaneret på ön Iwo Jima den 23 februari 1945.
Efter två förödande världskrig har det i stort sett blivit omöjligt att resa monument till åminnelsen av hjältar. Skall man ändå våga sig på det riskabla företaget får man förmodligen gå tillväga som Kirsten Ortwed gjort med Raoul Wallenberg-monumentet i Stockholm, det vill säga försöka röra sig bakom den avbildade personens livshistoria och i stället fånga upp svagare signaler från ett känslodjup som förenar både personen ifråga och betraktaren.
I Johanna Gustafsson Fürsts utställning skall man därför inte leta efter ett illustrerande samband mellan hennes verk och inspirationskällorna. Det finns helt enkelt inga. Vad vi i stället ser är enstaka accenter som inom oss väcker associationer till vardaglig heroism och uppoffringar. Stora tygstycken som hänger stela från en bom, en vägg som brutits igenom av en våldsam kraft, strukturer som spretar i luften och som befinner sig halvvägs mellan uppbyggnad och sönderfall. De material Gustafsson Fürst använder är i sig något helt annat än det klassiska monumentets brons eller granit. Hon hämtar sina råvaror bland byggsoporna (så ser det i alla fall ut), bland objekt som förvisats från perfektionens rampljus. Arte povera i en 2000-talskontext, tillägnad de många anonyma individer som historien nu som i alla tider dömt till glömska.
Adress: Ulrikagatan 13, Stockholm
Utställningen pågår under perioden 26/2 1-13/3
Anders Olofsson (text), Galleri Niklas Belenius (foto)
