På ett snöklätt berg stor två långhåriga medelålders män och spelar elgitarr i den bistra kylan. Som i de flesta av det norska black metal-bandet Immortals musikvideor befinner sig bandet ute i det bergiga, karga och isiga norska fjällandskapet. Fascinationen för den vilda naturen, den mörka täta skogen och de branta bergen med de svindlande avgrunderna, som är så typisk för Norge, återkommer ständigt i de norska black metal-bandens bildvärld. Kanske har Immmortals videoproducent sneglat på romantiker som Caspar David Friedrich och hans målning ”Vandraren över dimhavet” (1818)? I Friedrichs målning ser vi en ensam vandrare som står på toppen av ett berg och ser ut över det dimklädda landskapet lång därnere. Eller kanske har han hämtat inspiration från de norska nationalromantikerna med Johan Christian Dahl i spetsen?
Fotografen Johan Bergström senaste fotoprojekt ”Pagan Postcards” undersöker den norska black metal-bandens romantiska natursyn, men är den egentligen så romantisk? Även om banden gärna poserar i den vilda naturen långt från civilisationen så talar texterna i många fall om naturen som något ont, kaotiskt och skrämmande. I den här intervjun berättar Johan Bergström mer om utställningen och om sin syn på black metal.
Varifrån kommer ditt intresse för black metal och på vilket sätt har genren inspirerat ditt konstnärskap?
Jag kan inte påstå att jag har haft någon nära relation till black metal-scenen, men jag har följt den under åren via litteratur, intervjuer, dokumentärer och sporadiskt lyssnande. Det finns så många intressanta spår inom black metal som har fått mig att komma tillbaka till den, som mörkrets attraktion, civilisationskritiken, sentimentaliteten samt glappet mellan de teatrala inslagen och autenticitetsbehovet. Dessutom är musiken så drabbande så att det är svårt att värja sig. Det faktum att Norge kom att utgöra plattformen för den andra vågen av black metal och genrens nära relation till naturen blev till slut utgångspunkten för arbetet Pagan Postcards. Oundvikligen så betraktar jag scenen utifrån och det är inte något jag hymlar med utan snarare försöker synliggöra i mitt arbete. Jag har inte tidigare integrerat black metal i mina arbeten men om man blickar bakåt så innehåller de flesta av mina arbeten mörka stråk som tar sig olika uttryck.
I dina fotografier har du klippt in citat från olika sånger. Hur valde du ut citaten?
Min utgångspunkt var som sagt norska band under den andra vågen av black metal. För att sätta gränser för mig själv så läste jag låttexter från ett hundratal album utgivna av de mest framträdande norska banden under 90-talet. Jag såg det som mest relevant att utgå från de band som etablerade och definierade uttrycket för den nya vågen. För att nämna några så har jag citerat Mayhem, Darkthrone, Burzum, Immortal, Emperor, Enslaved, Satyricon, Thorns och Ulver. Totalt handlar det om ett 20-tal band. Utifrån detta material har jag valt ut korta textfragment som berör naturen, vägen mot mörkret och sentimentaliteten. Texterna som jag använder ska absolut inte ses som en essens av genrens budskap. Jag har medvetet valt texter som taget ur sitt sammanhang kan tolkas på flera sätt.
I bilderna finns det en oroväckande kontrast mellan de mäktiga, vackra landskapen och citat som “This is war” och “The water is my blood”. För mig verkar det som om naturen för många black metal-band symboliserar kaos, mörker, krig och inte direkt det där fridfulla, kontemplativa som romantiken eftersträvade. Men du ser andra samband mellan romantikens idévärld och musikstilen Black Metal?
Absolut, jag menar att det kanske inte just i det norska romantiska landskapsmåleriet, men i romantikens idévärld i allmänhet finns beröringspunkter med black metal vad gäller civilsationskritiken, idealiserandet av det förflutna, strävandet efter individualism och hyllandet av hjälten eller den ädla vilden. Under romantiken ägnades också stort intresse för folktro, mysticism, andlighet, ockulta ritualer och studier i ondskans väsen. I båda fallen så menar jag att naturen får stå som symbol för det otämjda eller det förflutna, helt enkelt en motbild till det moderna, civiliserade, ytliga och materialistiska samhället. Jag tvivlar på att de delar samma utopi, men ville helt enkel se vad som uppstår när man för dem samman. Innan jag reste till Norge för att samla material hämtade jag inspiration från romantiskt måleri, och däribland de norska konstnärerna Johan Christian Dahl, Hans Gude and August Cappelen.
Kan du berätta om var fotografierna är tagna. Har platserna någon speciell anknytning till black metal?
Fotografierna är i grova drag tagna inom det område som Oslo, Bergen och Trondheim och tillsammans ringar in. Platsen i sig var inte viktig på annat sätt än att det var ett norsk landskap. Den som söker black metal-kuriosa i mina landskap får leta länge. Min ambition var att avbilda den norska naturen i alla de former som avhandlas i black metal-texter, från fjordarna upp till högfjällen. Detta genomfördes under två resor ensam i en bil och kan beskrivas som en slags dérive i norsk obygd med black metal som soundtrack.
Adress: Tulegatan 19, Stockholm
Utställningen pågår under perioden 9/2 – 3/3
Mathias Jansson (text), Nordin Gallery (foto)
