En kvinna läser högt ur ett brev. Bilderna rullar fram. Känslan av ensamhet i ett främmande land förmedlas i ord och bild som förstärker varandra. Det är personligt och ändå lätt att ta in och identifiera sig med. Det suggestiva och samtidigt poetiska videoverket Belonging in Britain är en perfekt introduktion till Ingrid Pollards skapande. Tillsammans med ett par andra verk visas det hemma hos Eva Livijn i hennes Artspace vid Karlaplan.
Ingrid Pollard föddes 1953 i Georgetown i brittiska Guyana och växte upp i London. Idag bor hon på landsbygden, i Northumberland i nordöstra England. Utgångspunkten för hennes videoverk är ett fotoalbum och brev från fadern som i förväg flyttade till Storbritannien innan familjen följde efter.
Ingrid Pollard är årets Hasselbladspristagare. Hennes konst är fotobaserad, men hon arbetar också med tryck, teckning, text, video och ljud. Olika material och tekniker kombineras i intrikata verk där frågor om identitet står i fokus och det personliga är politiskt laddat. Just nu kan Pollards konst upplevas i två utställningar: i ett större urval på Hasselblad Center i Göteborg och i en mer sparsmakad men känslig presentation hos Eva Livijn, där verken skarvlöst integreras med hemmamiljön.
Här visas också sviten Bow Down and Very Low (2021) med sex lentikulära tryck på stillbilder från propagandafilmen Springtime in an English Village (1944). Filmen om ”ett typiskt liv i Storbritannien” producerades för brittiska, afrikanska och karibiska kolonierna vid en tid när regeringen behövde rekrytera arbetare från kolonierna till England. Den lilla flickan på bilden fick äran att bli majdrottning. Som om tiden stod still fortsätter hon niga och bocka inför alla som passerar genom rummet. Det gör ont att se, och det är meningen också.
Bilderna skaver i själen när Pollard på ett till synes harmlöst sätt blottar kolonialismens dunkla arv. Gamla ritualer och gester upprepas. ”Av naturen är vi syskon, genom uppfostran blir vi främlingar,” hävdade Konfucius. Dessa visdomsord är mer aktuella idag än någonsin, när världen kokar över av politiska, religiösa, ekonomiska och kulturella osämjor.
Fyrkantiga definitioner av ras och genus ifrågasätts ständigt i Pollards konst. Under 1980- och -90-talet var hon själv aktivist och kämpade för medborgerliga rättigheter för svarta och HBTQ-personer. Ett direkt spår från den här tiden är Demo Frieze – ett foto där hon fångar sina lesbiska vänner i ett demonstrationståg. Det digitala trycket på ett florstunt tyg visas på båda platserna och blir i sig ett baner i kampen mot stereotyper och förtryck.
Pollards mest kända serie, Pastoral Interlude från 1980-talet, hänger på Hasselblad center i Göteborg. I kombinationer av bild och text punkterar hon föreställningar om vad som anses vara engelskt. Svarta personer fotograferas på den engelska landsbygden. Texterna pekar mot det som anas men inte syns: ”… It´s as if the Black experience is only lived within an urban environment …” ”… A lot of what MADE ENGLAND GREAT is founded on the blood of slavery, the sweat of working people …” ”… Feeling I don’t belong …”
The Valentine Days strax intill baseras i sin tur på historiska arkiv med vykortsbilder från den brittiska kolonin Jamaica vid slutet av 1800-talet. De skotska bröderna Valentine producerade dessa bilder för att visa upp kolonins frodiga överflöd. Enligt denna avhumaniserade världssyn betraktades invånarna på Jamaica på ett liknande sätt som naturresurser. Pollard trotsar detta genom att handkolorera bilderna och lyfta fram människorna till huvudkaraktärer i berättelserna.
Det är inte själva bildspråket utan de idogt återkommande budskapen som gör Pollard till en viktig konstnär. Med subtila men raffinerade gester petar hon i historiens öppna sår och visar hur de fortsätter infektera och spridas i vår skenbart upplysta tid. Det märkvärdiga med hennes konst är att den utan att vara högljudd aldrig slutar påminna oss om att rasism, diskriminering och intolerans är mänsklighetens allvarligaste sjukdom som fortfarande saknar botemedel.
Joanna Persman
Hasselblad Center, Götaplatsen, Göteborg. 12 oktober 2024 – 19 januari 2025. Eva Livijn Artspace, Karlaplan 14, Stockholm. 15 oktober – 15 december 2024. Endast tidsbokning: eva@futuragallery.se
