En svärm av intima målningar i små format. Högar med ännu fler bilder mellan vita skyddspapper. Arkivlådor i papp med innehållet redovisat på etiketter. Bord och stolar och en grön växt. Målaren Inga Lovéns ateljé har tillfälligt förflyttats till Konstakademien, ett hus som var hennes skola på 1950-talet. I år fyller konstnären, som inte har synts ofta på gallerier och museer, 90.
Lovéns målningar fyller rummet med ett disigt, lockande ljus. Motiven på dukarna framträder endast svagt. Nästan motvilligt. Visar de sig eller drar de sig tillbaka? Är kanske osynlighet ett tillstånd som Lovén söker? Likt hägringar lägger sig målningarna på gränsen mellan vara och icke-vara. Hon har själv liknat målningarnas flyktiga beständighet vid en vind som susar och uppvaktar.
Det går ändå att urskilja målningarnas avbildningar. Visst finns där människor och föremål, blommor och byggnader; framvisade som en sorts konstruktioner i bilden. Det är tydligt att Lovéns sätt att berätta springer ur världens överflöd av detaljer. På samma gång – och mer betydelsefullt – väcker målningarna den verklighet som endast existerar inuti bilden. Lovéns bilder är meddelanden från en sällan blottad nivå av medvetandet. Dovt surrande, tysta, visslar de fram sin melodi.
Lovén använder ofta färgen som en accent till teckningen, hon betonar vissa delar och lämnar duken bar i andra partier. Fragment ur en målning tas över av en annan. En vägg innehåller en stor mängd små målningar av blommor och grönska. De utstrålar en alldeles särskild sorts vegetation. Bilderna suger sin näring direkt från ljuset. Målningarna badar i sitt eget sken.
Lovéns egenart som konstnär framstår som helt osökt. Hennes bilder vilar i antydningar. Det outsagda är lika viktigt som det artikulerade. Motivet endast en förevändning.
Magnus Bons
Foto: Tord Lund. Konstakademien, Fredsgatan 13. Utställningen pågår 1 – 30 oktober 2016
Utskriftsvänlig version
