ID:I Galleri, Stockholm: Alexander Mood (29/5-14/6)

Vad är konst, vad är ord och vad är språk? Detta kan vi diskutera hur många gånger som helst och varje gång läggs något till som breddar uppfattningen. Alexander Mood undersöker språket och utopin i sin utställning ”Meningen är förlorad”. Hur vet vi att vi når fram eller att språket lyckats förmedla vad vi ville säga och tänkte? Är språket i realiteten ett hinder för språket? 12 olika personer ger i hörlurar hängande från taket sin version av en utopisk framtid. Det är intressant att lyssna till hur svårformulerad och motstridig utopin är. En person anser att i en utopisk tillvaro blir man respekterad och accepterad och det är väl ett möjligt mål får man hoppas? En annan tycker att man i ett utopiskt samhälle ska kunna odla grönsaker på balkongen, bo i runda hus och inte ha politiker. ”Vem vill springa runt i ett paradis hela dagarna och ha tråkigt”, säger en tredje person som i sin berättelse ifrågasätter hur lyckligt ett utopiskt liv kan vara. Utopin blir vid ett närmare granskande problematisk. Inte bara för den roll den spelat i 1900-talets katastrofer utan mer beroende på att de idéer om ett samhälle som är bra för alla verkar ha sinat. Har idealen fått vika undan för en krass realitet och desillusion? I ett samhälle där det handlar mest om att spela sina kort rätt och hålla ett bra pokerfejs är utopin kanske till och med besvärlig. Gemensam nämnare för berättelserna är svårigheten att formulera vad som är utopiskt utan att hamna i någon form av dystopi. Skulle kanske en utopisk tillvaro vara att inte behöva ordet som språk? Fotografierna av ord skrivna med en ljusstråle blir ett bildligt bevis för hur föränderliga och svårfångade orden kan upplevas. (Adress: Tjärhovsgatan 19)

Utskriftsvänlig version