Tror dina vänner att du är död eller att det har hänt något allvarligt om du inte har uppdaterat din Facebook status eller twittrat det senaste dygnet? Att twittra, dvs att på 140 tecken berätta vad man tänker, känner eller gör är den senaste heta trenden inom sociala medier. Idag har vi ett stort behov av att förmedla till våra bekanta de mest elementära vardagssituationer som att vi står i kön och ska köpa en kopp kaffe eller att solen lyser ut. Små saker som ska bekräfta att vi lever och gör något med våra liv. Inte för att gör någon besviken men konceptet med att regelbundet uppdatera sin status är nu inget nytt. Den japanska konstnären On Kawara skapade redan på 60-talet några verk som kan ses som föregångare till Facebook och Twitter trenden.
I verket ”I am still alive” skickade Kawara telegram till sina vänner runt om i världen med meddelandet ”I am still alive”. Man kan naturligtvis invända mot Kawaras metod eftersom det dröjde ett tag innan mottagare fick telegrammet kunde det vara så illa att Kawara helt enkelt hade dött under tiden. Om Kawara däremot hade haft tillgång till Twitter eller Facebook hade hans vänner omedelbart kunna se att han var vid liv. Nu finns det faktiskt en twitterblogg http://twitter.com/On_Kawara som varje morgon klockan 9:56 uppdateras med frasen ” I am still alive”. Vem som ligger bakom bloggen framgår inte, men man kan anta att det rör sig om en konstnär. Av inläggens exakta tidsstämpel kan man också utgå från att det är ett program som automatiskt uppdaterar bloggen och ingen som sitter och skriver in texten. Vilket ger en ny dimension till Kawaras verk. Kawara skickade sina telegram manuellt och själva arbetsmomentet var därför en viktig del av konstverket, men vad händer när man tar bort arbetsmomentet och istället automatiserar processen? Kan Kawara fortfarande vara vid liv fast det är ett datorprogram som säger så?
Kawaras hälsotillstånd har intresserat flera konstnärer som arbetar med sociala medier. Den belgiska konstnären Danny Devos gjorde 2006 en blogg med namnet ”On Kawara is not Dead”. Devos kontrollerade varje dag från den 16 september 2006 till den 25 september 2008 dödsannonserna i sin morgontidning för att se om Kawara fortfarande levde. På bloggen listade han sedan personer som dött, men avslutade varje inlägg med ”On Kawara is not Dead” (http://onkawaraisnotdead.blogspot.com/)
Konstnären Martin John Callanan installation ”I am Still Alive” bygger också på Kawaras kända verk. Här har man använt sig av en sändare som placerats ut på offentliga platser och som kommunicerar med gränssnittet Bluetooth med sin omgivning. När sändaren hittar en mobil, dator eller annan flyttbar enhet med ett öppet trådlöst nätverk skickas meddelande ”I am Still Alive” till mottagaren. Sändarna finns utplacerade runt om i världen och texten har översatts till de olika ländernas språk. (http://greyisgood.eu/stillalive/)
On Kawaras konstnärskap handlar mycket om kontinuitet, att gestalta och visa på de vardagliga händelserna som bildar ramen för våra liv. I verk som datummålningar, målar han till exempel dagens datum med vit text på svart bakgrund. I verken ”I Got up At” och ”I Went and I Met” skickar han vykort till sina vänner med korta meddelande om när han vaknade eller vilka han har träffat. Ett vykort säger inte speciellt mycket, men ett par hundra ger plötsligt en helt annan dimension av en människas liv. På samma sätt är det med Facebook och Twitter, vid första ögonkastet kan det verka ytligt, men över en längre period blir det också en historia över en människas liv. I grunden utrycker de sociala medier en fundamental existentiell tanke, för att använda en moderniserad variant av den franska filosofen Decartes berömda citat: ”Jag twittrar, alltså finns jag” eller som On Kawara hade skrivit i Facebooks statusrad ”Jag är fortfarande vid liv”.
2009-04-30 Mathias Jansson (text), Danny Devos (foto)
