Fredrik Hofwander strimlar sin teckningskonst i bitar. Bokstavligen och bildligt. Det är inte bara semestertrippens palmer och bussresor som han minutiöst återger för att klippa i blyertsgrå remsor. Även grävskopor och geometriska mönster flätas in likt besvärjelser i hans sinnrika collage i utställningen “Someplace simple” på Galleri Ping-Pong i Malmö.
Förnimmelser och minnen, rastlöshet och längtan, allt splittras itu. Medan yta läggs till yta öppnas rum inuti rum. Varje scen rymmer ett kalejdoskop av andra scener. Där blickar ett par ögon ner från papperets vita himmel på de turister och pendlare som tillfälligt kunde ha delat resandets erfarenhet, om inte allt förvrängts som i en skrattspegel. Jag blir varse hur min hjärna arbetar febrilt för att få rätsida på delarna som om det gick att lösa varje bild som ett pussel. Det är förstås omöjligt.
Hofwander skildrar nuets pågående kakofoni. I varje ögonblick, på varje plats gör sig andra ögonblick och andra platser påminda. Förflutna och framtida, närliggande och avlägsna, fiktiva och reella. Samtidigt märker jag med viss irritation hur välbekanta varumärken infiltrerar också de mest fjärran platser. Som Mats Kempe skriver i utställningstexten möts nordiska resenärer av Fjällräven-ryggsäckar i varustånd också på andra sidan jordklotet. Hofwander låter den friluftsdoftande kvalitetsstämpeln hemsöka okända fasader och saboterar därmed effektivt möjligheten att tillfredsställa suget efter verklighetsflykt och exotism.
Jakten på det autentiskt främmande leder inte längre bort utan hem. Här kunde det vara frestande att viska om den franske filosofen Jean Baudrillards teorier om simulacra och simulation, hur vi i den postmoderna eran förlorat förmågan att skilja på det verkliga och artificiella. Istället för the real thing möts vi av de tecken och symboler som i det globala konsumtionssamhället inte bara format utan blivit synonyma med våra begär. I den digitala tidsåldern innebär det kanhända också förbannelsen att främst njuta av semesterparadisets snorkling genom de egna snapshots som skyndsamt laddas upp på sociala medier, som vore bilden och minnet verkligare än upplevelsen i sig.
Få kan som Hofwander briljera i detta slags samtidspanoraman satta på repeat, snabbspolade, upphackade och flimrande. Nåväl, även en konstnär som Emil Z Östberg, liksom Hofwander utbildad på Malmö konsthögskola, kan fascinera med sina lika omsorgsfullt tecknade och dystopiska collage.
Kontrasten är stor till Jakob Simonsons arbete i galleriets inre del. Om Hofwander förhåller sig till en myllrande, exploaterad omvärld skalar Simonson i sin utställning ”Pellicula, Håll” bort allt ovidkommande i strama skulpturer och monokromt måleri. Verksam i Malmö sedan examen från stadens konsthögskola 2008 har han konsekvent utvecklat sin metod. Där ingår att skräddarsy varje utställning efter dess specifika plats.
Följaktligen sprider hans nya askmålningar ut sig över väggarna från golv till tak. På samma sätt som bildernas format och proportioner relaterar till varandra, svarar hängningen mot rummets mått och karaktär. Vad jag lärt mig genom åren är att där alltid finns en logik och mening, även om det kan dröja innan systematiken blir uppenbar. Det fina är att hans verk – om man bara lyssnar – talar lika mycket till kroppen som intellektet, så även i denna koncentrerade presentation.
Förutom att utveckla intrikata formsystem, med stänk av antikens gyllene snitt, fortsätter Simonson envist att odla tålamodets och perfektionismens dygd. Hans skulpturer är konstruerade med exakt precision, där strategiskt placerade magneter håller tunna skivor av svartoxiderad plåt i rätt position. Varenda vinkel är knivskarp, varje mellanrum en studie i medveten komposition. Visade på låga ljusa bockbord i trä för dessa skulpturer tanken till modernismens arkitekturmodeller.
Men Simonsons arbete vore inte så intressant om han inte samtidigt pekade bortom minimalismens saklighet. Dit hör närvaron av handens arbete och ett seende som kräver tid. När det gäller målningarna är de gjorde med lager efter lager på genomskinligt underlag, där sotiga flingor av aska blandats med akrylens transparenta emulsion. Dessa bilder kan vid en första anblick te sig tämligen dystra, men vid närmare inspektion tycks de rymma såväl ett inre mörker som ljus.
Carolina Söderholm
Översta bilden: Fredrik Hofwander, Believer, 2020. Galleri Ping-Pong, Stora Nygatan 4, Malmö. Utställningen pågår 8 – 29 maj 2021
Utskriftsvänlig version
