C M Lundberg vill inte kalla sitt nya utställningsrum ”Arkitektvägen 44” för galleri. Artspace är en mer passande benämning tycker han. Den första utställningen med isländske konstnären Helgi Thorgils Fridjonsson pågår från 21 januari och en månad framåt och nästa utställare är Mattias Forshage. Därefter Julia Feyrer från Canada och Nicola Vitale från Italien. Han har valt att fokusera på internationell konst, gärna okända namn och gärna mogna konstnärskap. Inriktningen är måleri och teckning.
Arkitektvägen 44 är ett uttryck för konsten när den är som friskast. Det kan vara både möjligt och intressantare att hela tiden verka än att vänta in de bästa förutsättningarna. Då kan en källare i ett hyreshus i Bromma bli en plats för bra konst. C M Lundbergs verksamhet gror ur ett ständigt nätverkande som pågått under många år med bland annat hans eget konstnärskap, Styx förlag och surrealistgruppen. Och det fortsätter förgrena sig förutsättningslöst och anti-auktoritärt. Målsättningen med hans nya artspace är att visa konst och nätverka via utställningsverksamhet, berättar han.
Den isländske konstnären Helgi Thorgils Fridjonsson har (förutom att hans konst visats i ett flertal olika länder och på Venedigbiennalen för Isländska paviljongen) ställt ut i Sverige tidigare på exempelvis Galleri Leger i Malmö, Moderna Museet och Lars Bohman Gallery i Stockholm (och i höst visar han grafik på Dunkers kulturhus). Han har också drivit ett liknande utställningsrum som Arkitektvägen 44 i sin egen lägenhet på Island. Här på utställningen visar han fantasifulla bilder på papper i mindre format.
Jag kan hitta något förtröstansfullt i hans bildvärld som blandar collage, teckningar och färg med mytologiska figurer och absurda situationer. Det är intressant att han lyckas med att närma sig både ikonmåleri, mytologi och religiösa teman utan att förutfattade tolkningar eller budskap tar över. Eller att han kan måla en sälunge liggande i ett par utsträckta händer utan att bli sentimental. Även när han leker med ganska laddade symboler som dödskallar och situationer från helvetet blir det aldrig övertydligt. Symbolerna är sig själva nog i Fridjonssons eget universum. Han har sin egen speciella anledning att använda sig av dessa igenkännbara gestalter och teman, och den anledningen delar han inte riktigt med sig av. Det får vissa bilder att bli en aning för allmänna medan andra förmedlar ett befriande icke-hierarkisk uttryck. Det absurda och humoristiska kombineras med en meditativ sida, ett allvar som är lätt att koppla samman med Island. En man smälter samman med en svan, omfamnas av en fågel eller glider fram naken på en jättepensel i natthimlen målandes en tavla. Det känns frestande att kalla honom för Islands Chagall.
Ett manligt/kvinnligt tema finns med men huvudintresset verka ligga på den manliga delen. Kvinnorna på bilderna är utklippta tidningsbilder av Europas kungligheter medan männen målas mer mångfacetterade, nakna, nära natur, rymd och djur eller sammanväxta med fåglar, fiskar eller vargar. Jag får känslan av manlighet som något märkbart odramatiskt när jag ser på bilderna. De är lite som sagofigurer, självklara också när de är som mest osannolika men mer fundersamma än sagornas prinsstereotyp och tycks fredligt sinnade även när de bär varghuvud eller har en jättepenis med röd luva.
Sune Nordgren har kallat honom för ”en vänlig vilde” och det känns också helt rätt. I Fridjonssons bildvärld kan vad som helst hända men vare sig han målar sälungar, änglar, människofåglar eller djävlar från helvetet, dödskallar och knivar upplevs hans bilder som vänligt sinnade. Och vilda.
Adress: Arkitektvägen 44, Bromma
Utställningen pågår under perioden 21/1 – 22/2
Maria Johansson (text), Helgi Thorgils Fridjonsson (foto)
