Allt är inte guld som glimmar, det lär oss livet. Men att allt som inte glimmar kan bli guld lär oss Helene Billgren. Som en magiker eller alkemist förvandlar hon anspråkslösa och statuslösa material till guld. Bland utställningens konstverk har hon exempelvis klippt till kragar av bast och papper, gjort en tapetbård längs väggen som kanske är en av de fulaste tapeter jag sett men samtidigt absolut vill ha för den lockar mig med en atmosfär där jag känner att jag får plats, kan andas, vara. Detta är ett tillstånd hon är bra på att förmedla som konstnär. Och har varit sedan början av sitt konstnärskap med objekt i velour och teckningar av kvinnor framställda med enkla spretiga tecken av fet blyerts eller kol.
Den energin finns också i de experimentella grafiska blad och objekt hon visar i utställningen på Galleri Magnus Karlsson. I kaotiska och spretiga miljöer med oväntade infall erbjuder hon alltid betraktaren något att förankra sig och landa i. Det kan vara en grupp människor, en glimt av igenkännbar natur eller spår av levda liv. Hennes förmåga att av nästan ingenting skapa känslan av ett samhälle, mänsklighet, en plats att leva och bo på verkar vara en naturbegåvning. Målningarna i utställningen visar däremot en dystopisk värld där inget tycks självklart eller inbjudande. En aningen kulen värld likt det höstväder som för tillfället råder utanför galleriets fönster. Men ingen kan som Helene Billgren klippa till en krage av färgade pappersremsor som man vill ha för att den helt säkert skulle få en att känna sig så mycket bättre på alla plan. Man förstår liksom inte hur det går till när hon svingar sitt trollspö, bara att hon gör det.
Hon kallar sin utställning Hjärta H men det är riskfyllt och djupt orättvist att överdriva hjärta/smärta faktorn i både utställningen och konstnärskapet. Ända sedan starten har Helene Billgren använt sig av icke-hierarkiska material som inte nödvändigtvis kan kopplas till konstens värld men oväntat har öppnat dörrar för egensinniga konstnärliga uttryck. Framförallt finns det i hennes konstnärskap ett bortvändande från eller åtminstone motstånd till gällande värdeskalor, jantelag och finkultur. Hon har aldrig varit rädd att använda material och referenser från hemmets och hemmafruns värld. Hon använder vardagens allra enklaste material som hyllbårder eller hårband på ett sätt som förhöjt och befriat dem från sin annars så låga status. Hon är bra på att ge ett udda material eller till synes banalt ämne liv och beröra betraktaren. Hon är mästare på att utan ansträngning få en teckning av en kvinna i högklackat och kort kjol att undgå att låta sig definieras utifrån begränsande könsperspektiv eller madonna-hora stämplar. Och det har inget att göra med att låtsas vara något och det är antagligen därför man andas så lätt i hennes konst och den värld och världsbild den bjuder på.
Adress: Fredsgatan 12, Stockholm
Utställningen pågår under perioden 13/11 – 21/12
Maria Johansson (text), Galleri Magnus Karlsson (foto)
Utskriftsvänlig version
