Ord som ”mytologi”, ”drömland” och ”illusion” är beskrivningar som florerar frekvent kring Helena Blomqvists bilder. Hon är i dagsläget aktuell med en utställning på Fotografiska i Stockholm som skildrar hennes många fotografier i dess olika faser. I de olika serierna kan vi följa hennes utveckling som fotograf från den första serien ”First Women on the Moon” till den senaste ”Elephant Girl” från 2011. Det känns alltid som ett privilegium att som betraktare få ta del av en konstnärs progression, och på Fotografiska har man varit noggrann med att tydligt visa denna utveckling i både hängning och utställningstexter. Helena Blomqvists arbetsteknik skiljer sig väsentligt från den föreställning vi har om den fotografiska processen. Hon arbetar ofta länge på att bygga upp elaborerade, alternativa världar som hon sedan fotograferar och bearbetar i Photoshop. En enda bild kan ta upp till en månad att göra och hantverket bakom syns ofta tydligt i bilderna.
Hennes tidigaste serie, ”The First Women on the Moon”, skriver på ett ironiskt och humoristiskt sätt om världshistoriens viktigaste ögonblick med kvinnor i huvudrollen. Bilderna visar bland annat Apollo 11:s månlandning 1969 men i stället för de astronauter vi är vana att se står det två turistliknande och vinkande kvinnor på månen. Somliga av bilderna i denna serie är baserade på verkliga händelser och andra är bilder ur våra kollektiva minnen. Den lithprintteknik som Blomqvist använder sig av i denna serie ger bilderna dess tidstypiska karaktär och även om de är uppenbara konstruktioner finns det en glädje i att betrakta historien ur detta alternativa perspektiv. I ”The Dark Planet”, som är Helena Blomqvists andra serie, blandas domedagsprofetior och humor i de collageliknande fotografierna. Motiven är hämtade till stor del från den period i Blomqvists liv då hon arbetade på en kvällstidning. De ofta skrämmande rubrikerna finns med som inspiration till bilderna där vardagliga aktiviteter blandas med himlar fyllda av krigsflygplan, störtade flygplan, flygande tefat och apokalyptiska molnformationer. Det är också dessa bilder som berör mig mest av de fyra serier som presenteras på Fotografiska. De övergivna hundarna och den döda damen med rullator under olika årstider skapar en melankolisk stämning utan att vara vare sig klichéartad eller stereotyp.
Ett genomgående tema i Helena Blomqvists tre första fotografiska serier är samhällsproblematik ur olika perspektiv. I ”The Last Golden Frog” tar hon djurens perspektiv i de fabelinfluerade bilderna av framför allt schimpanser men även grodor och andra djur. ”The Last Golden Frog” baseras på den gyllene paddan, ett av den globala uppvärmningens första offer då den idag är utrotad. I Blomqvists värld är djuret ibland utsatt, en ensam schimpans sitter övergiven i en tom sjukhussal eller på ett näckrosblad i en damm. Blomqvist arbetar ofta med gamla fotografier på okända människor som inspiration och djuren tar då alltså även revansch som militärer och soldater i samma serie. Det är ofta så Blomqvist arbetar. Samma serie genljuder kontrasterande känslor som hopp och förtvivlan, glädje och sorg, lycka och ilska. Jag lämnas aldrig oberörd även om min reaktion kan variera från bild till bild eller till och med inom samma fotografi.
En fotograf som också ställt ut på Fotografiska, Vee Spears, ligger nära till hands som referens till Helena Blomqvists bilder. Spears utgår också från en annorlunda arbetsprocess i sin serie ”The Birthday Party”, med handkolorerade polaroidbilder av barn i kostymer. Barnen är fotograferade framifrån och tittar rakt in i kameran. De ibland kusliga attributen som gasmasker och döda djur ger dem en alldeles specifik aura och identitet som man ofta inte förknippar med barn. ”The Birthday Party” förmedlar samma stillsamma dramatik som Blomqvists senaste serie ”The Elephant Girl” med bilder på en tragisk flicka som lider av elefantiasis, omgiven av djur och spöklika barn. Dessa vålnader till flickor med sina allvarliga och vuxna uppsyner påminner om Spears barn med samma specifika minspel.
Jag är glad över att Fotografiska valt att visa Helena Blomqvist. En fotograf jag uppskattat sedan jag såg hennes verk på Angelika Knäpper Gallery för några år sedan. Sedan dess har Blomqvist hunnit producera fler fantastiska bilder med sin egen specifika ikonografi och surrealistiska bildvärld. Detta är en utställning som inte lämnar någon oberörd.
Adress: Stadsgårdshamnen 22, Stockholm
Utställningen pågår under perioden 20/4 – 3/6
Johanna Theander (text), Fotografiska (foto)
