Helena Blomqvist är en konstnär med ett konstnärskap som till lika delar hyllar den underlägsnes styrka och den utstöttes förmåga att spinna världar utanför normalitetens grå vardag. Hon debuterade med fantasirika bilder av kvinnor i traditionellt manliga hjälteposer, men har med tiden kommit att ägna alltmer tid och kraft till att undersöka de regioner av sagorna och myterna som är mångtydiga, inte alls heroiska eller spektakulära. Hennes bilder föregås av ett omsorgsfullt förberedelsearbete där såväl modellbyggande, miniatyrsömnad och fototekniskt finlir ingår som ingredienser. Resultatet blir att varje bild fungerar som ett slags miniatyrvärld, och tillsammans med de övriga växer en berättelse fram som inbegriper hela utställningen. Det är inte mycket som lämnas åt slumpen, ändå utstrålar Blomqvists verk en häpnadsväckande lätthet som känns nästan improvisatorisk.
I sin nya utställning går hon ett steg djupare ned inte bara i sagornas värld, utan lika mycket i den fotografiska historien. Julia Margaret Camerons ande svävar över verken, som har en färgton och ett spel med skärpan man känner igen från Cameron. I bakgrunden lurar också Prerafaeliterna med deras bilder av barn på gränsen till det mytiska. Som så ofta hos Helena Blomqvist vävs natur och kultur samman med verkliga och påhitttade väsen. Sagan betraktas genom verklighetens lins och omvänt. En bild som “Dress Rehearsal”, där en eller flera genomskinliga flickväsen dansar runt i ett rum, påminner starkt om Nils Blommér klassiska målning “Älvdansen” från 1850. Blommér levde i en tid och en kultur när det ännu var rimligt att betrakta naturen som besjälad, vilket hans målning berättar om. Men hos Helena Blomqvist har desillusionen slagit till, men inte den vardagliga och privata utan den som har att göra med känslan av att förlora den existentiella oskulden.
I centrum står den stackars elefantflickan med sitt deformerade ansikte och sina klumpfötter. Hon omger sig med olika djur, eller så ser vi henne stå ensam i ett fönster, blickande ut över det snöiga landskapet. I huset där hon vistas tränger sig växtligheten in, och fåglar svärmar omkring under taket. Det är en värld som förlorat hoppet vi bevittnar, men också en värld där den som har sinnena inställda på rätt frekvens kan finna glädje – kanske till och med lycka – i samvaron med de minsta och obetydligaste av alla väsen: råttor, kaniner och rävungar. Helena Blomqvists besök i fablernas värld är varken entydigt eller naivt. Hennes bilder bjuder på en komplexitet, både i utförande och tolkningsmöjligheter, som räcker mycket långt och gör utställningen till Blomqvists hittills starkaste och mest helgjutna. Ett plus i kanten skall också utdelas för den kongeniala utställningskatalogen, som gör att utställningens stämning lever kvar när man en gång lämnat gallerilokalen.
Adress: Tegnérgatan 4, Stockholm
Utställningen pågår under perioden 5/5 – 12/6
Anders Olofsson (text), Angelika Knäpper Gallery (foto)
