När rockbandet AC/DC tillfrågades om de inte tänkt på att ändra stil svarade en av bandmedlemmarna med illa dold förvåning: “Ändra stil? Varför skulle vi ändra på något som fungerat i mer än 30 år?”. Riktigt lika länge har inte Håkan Rehnberg varit verksam, men hans känsla för kontinuitet ligger på samma nivå som de australiensiska hårdrockarnas. Rehnbergs måleri uppvisar numera samma riffsäkerhet som Angus Youngs gitarrspel. Han känner sitt tonläge, och vet hur man ska spela med nyanserna utan att fördenskull bege sig alltför långt från mittlinjen. Rehnberg arbetar med en estetik som balanserar på gränsen mellan att avslöja och dölja. Han använder färgen ömsom som ett kamouflage, ömsom som ett sätt att lyfta fram det som vanligtvis inte syns med blotta ögat. Ibland har hans uttryck legat precis på gränsen till det minimalistiska, vilket om man betänker hans teknik inte alltid varit så lyckat. Nu har han emellertid låtit måleriet djupna; färgen är tätare och figurationen betydligt mer dramatisk än tidigare. l I ett av verken – “Bikupa V” – lägger han sig till och med så nära det sena 80-talets formspråk att tiden blåses ut som ett stearinljus. Rehnberg är inte ute efter att överraska. Han lirar på, och det känns lika stabilt som den straightaste bluestolva.
Adress: Hudiksvallsgatan 8, Stockholm
Utställningen pågår under perioden 21/2 – 21/3
Anders Olofsson (text), Galerie Nordenhake (foto)
Utskriftsvänlig version
1 comment
Detta var den absolut mest klockrena recension av en galleriutsällning jag läst på många år. All heder åt skribenten.
Att jag som lycklig köpare av ett av verken på utställningen dessutom är AC/DC älskare kanske inte förvånar