Man skulle kunna karaktärisera Gusten Widerbäck (1879 – 1970) som en lokal konstnär. I stort sett alla de utställda verken har anknytning till Uppsala eller dess närmaste omgivning. Utställningen visas på Uppsala slott, som för övrigt är ett av konstnärens vanligast förekommande motiv. I den stora utställningssalen hänger stadsmiljöer och dito silhuetter samt motiv från landsbygden utanför staden. Silhuetterna från olika väderstreck är välkända och i sig inte särskilt uppseendeväckande: kyrkorna och slottet, den omgivande bebyggelsens konturer, och så slätten. Om man dröjer sig kvar tillsammans med Widerbäck och närmare utforskar den uppländska landsbygden möter man gårdar som en gång har funnits, och kanske till vissa delar ännu finns kvar – om de inte numera ingår i den utflytande staden. Årstiderna varierar, men oftast är träden nakna.
Väl inne i staden dominerar fortfarande kyrka och slott ur olika vinklar; men vi ger oss ut på stadsvandring gata upp och gata ner, tar oss in på bakgårdar, beser välkända och bortglömda hus och miljöer. En sorts guidad historisk visning som fortsätter i slottets lilla utställningssal. Här får vi möta samtida avporträtterade Uppsalakonstnärer, samtidigt som utförandeteknikerna breddas – från stora oljemålningar till akvareller, teckningar, tusch och blandtekniker av betydligt mindre format.
Några av verken utmärker sig särskilt, förutom den mäktiga oljemålningen “Motiv från Upplandsslätten”, är jag särskilt förtjust i de bägge reklambilderna “Reklam för herrmode” och den fantastiska, blekt lysande akvarellen “Landskap med måne”. På vår stadsvandring befinner vi oss nu mitt på Stora torget, Carolinabacken med dess avslutning i Carolina Rediviva ståtar i promenadriktningen, torget är vitt av snö, de stiliga centrumbyggnaderna inramar miljön och den blå spårvagnen är redo för avfärd. Det är då han plötsligt står framför oss, den välekiperade mannen. Säkert kom han just ut från stadens mest ansedda herrekipering, han känner sig tillfreds med sitt yttre och har nyss börjat avnjuta sin eftermiddagscigarr.
Den andra reklammålningen är lika kraftfull, 165 x 120 cm, men här framträder sport- och friluftstypen i ansedd vintermiljö. Gusten Widerbäck tycks ha haft en förkärlek för vintern, kanske är det ljuset – det vita som förstärker och ger ljus åt andra färger – kanske var han inte förtjust i att måla blad och blomster utan föredrog de nakna träden under den årstid då snön närvarar. Den nyutgivna boken “Gusten Widerbäck – Uppsalas och slättens målare” av Helena Harnesk och Christer Hansson ger kanske svar. Den tidens humor, även den med Uppsalaanknytning, saknas inte heller i utställningen: 10 brevkort till Upsala Studentkårs karneval från 1910 tål att studeras!
Många städer har (haft) lokala konstnärer – de har mycket att berätta om sin samtids konstuttryck och om sitt sätt att med hjälp av det egna uttrycket fånga staden och stadslivet, och naturligtvis de historiska miljöerna. Det speciella med Widerbäck är de svarta konturerna, som i och för sig många samtida använde sig av men kanske inte i samband med Uppsalamotiv, och de varierande och levande himlaljusen. Slätterna må vara sig lika, kyrkan och slottet oföränderliga, men himlarna lever i ständig förvandling – ingen himmel är den andra lik!
Adress: Uppsala slott
Utställningen pågår under perioden 8/12 – 3/2 2013
Marit Jonsson (text), Uppsala Konstmuseum/Lennart Engström (foto)
