Modern svensk glaskonst är en nationalklenod som åkt berg-och-dalbana under de senaste hundra åren. Från avstampet på världsutställningen i Paris 1925, över 1980-och 90-talets storhetstid till 00-talets långa utförsbacke har glaskonsten hittat nya sätt att leva och frodas.
När den ekonomiska krisen och utländsk konkurrens tog kål på produktionen av bruksglas gjorde ett antal unga likasinnade glaskonstnärer slag i saken och öppnade egna hyttor.
Utställningen ”Generation glas” samlar åtta av dessa: Hanna Hansdotter, Isa Andersson, Maria Bang Espersen, Frida Fjellman, Bjørn Friborg, Simon Klenell, Fredrik Nielsen och Rasmus Nossbring. När man bläddrar igenom utställningskatalogen slås man av hur många av konstnärerna som just betonar samarbetet med andra, såväl inom den egna disciplinen som utanför den.
Detsamma gäller förhållningssättet till materialet. Flera talar om det smälta glasets oförutsägbarhet och lätthet, ofta drar man paralleller till andra konstarter som musik och dans. Framför allt är det strävan att fånga skaparprocessens rörelsemoment som är viktig, inte det färdiga objektet i sig.
Detta sätt att se på glaskonsten präglar också de utställda verken. Fredrik Nielsens kvaddade, karafflika glasskulpturer tycks ha imploderat kring något mer eller mindre formlöst bråte och bågnar av uppdämd energi. Bjørn Friborg skapar stora, genomskinliga objekt som han sedan genomborrar med silvernitratbaserat glas så att rörelsen verkar frysas i rummet. Det exakta resultatet kan inte planeras i förväg.
Och Maria Bang Espersen prövar sig fram till ett varierat uttryck genom att blanda befintliga och nya verk med varandra. Slutprodukten liknar delvis något man hittar på godishyllan, men skärpan sitter där den ska – bokstavligt och bildligt talat.
Anders Olofsson
CFHill, Västra Trädgårdsgatan 9. pågår 9 juni – 14 augusti 2023
