Galleri Ping Pong, Malmö: Anders Stolt (7/2-28/2)

Verken ”Konstruktiva haverier” står i centrum för den här utställningen: två skulpturmodeller, födda förfallna men med ett konstruktivistiskt förflutet, avsedd som förslag till utsmyckning (om ordet tillåts) av Sergels Torg. Det är med en komikers precision som Anders Stolt markerar var någonstans gränsen till det fullständigt otänkbara offentliga verket går. De är som två stora skräphyddor, möjliga att gå in i som en fjällstuga för vandrare. Omedelbart skulle de börja fungera som härbärge för uteliggare och gömställe för pundare och andra. Insyn och kontroll skulle omöjliggöras av alla deras vinklar och vrår, otillgängliga etage och otaliga utvägar. Förverkligade skulle de här skräphögarna till skjul sticka upp ovanför gatuplanet och påminna även bilisterna om vad som döljs i dessa schabrak. Polisbevakning av verken skulle vara nödvändigt, inte för att skydda dem från skadegörelse, utan för att inga nya, oöverskådliga sammanhang ska kunna uppstå därinne. Naturligtvis skulle verkets realisering aldrig ens tas upp för diskussion. För hur skulle politikerna kunna motivera ett avslag, om inte just genom att tillstå att det är viktigare att kunna övervaka medborgarna än att ge dem tak över huvudet. I ljuset av de här verkens absoluta otänkbarhet kan annan politisk aktivism och konst bedömas, för de belyser just det begränsade handlingsutrymmet som konsten ges, och accepterar, för att påverka situationen och folks villkor. Och det är med skröplig ironi som verkens gest av enkel gästfrihet punkterar också den etablerade politikens tal om omsorg och välfärd. Därför är verkens realisering omöjliga både för konstens och för politikens aktuella världar. I andra verk hittar han humoristiska användningar av 1900-talets konsthistoria, användningar som omsorgsfullt ler åt såväl folk som lever av konst som konst som lever av att vara kommentarer till eller ikonklastiska bearbetningar av sin historia. Fiskedrag, målade i stil med olika modernistiska klassiker (Mondrian, Pollock, Jasper Johns) och testad i Umeälv – vill man vara säker på att köpa ett verk av värde ska man ta Malevich-draget, det har åtminstone ett överlevnadsvärde eftersom fiskarna hugger mer på det än på de andra. Bokstavligt talat konst för brödfödan alltså. Hela tiden belyser Stolt det storslagna med någonting som är statt att i förfall, men lika fullt är ännu viktigare. Stämningen är inte ”rädda vad som räddas kan”, för ingenting kan räddas, utan: det är lika bra att bara göra lite räddningsaktioner så länge, så gott det går. Det kan vara bra att ha sådana också, någon gång. (Adress: Rådmansgatan 7)

Utskriftsvänlig version