Jan Edlund blir man inte riktigt klok på. Och väl är nog det. Edlunds måleri breder ut sig i gränslandet mellan realismen och abstraktionen med en knivsudd samhällskritik som krydda i anrättningen. I det området har vi tidigare kunnat hitta bland andra Dick Bengtsson, och det drar en bengtssonsk fläkt genom Edlunds bildrum utan att överensstämmelserna fördenskull är alltför uppenbara. Edlund målar vår tids arketypiska turister, kompletta med fotvänliga skor och sportryggsäckar, planlöst vandrande i landskap som känns påfallande ödsliga och ointressanta. Ofta försvinner landskapet ut i tomma rymden eller uppslukas av monokroma färgfält. Hunden, människans bästa vän, finns också med i bilderna men de bidrar snarare till att förtäta den lätt obehagliga stämningen i målningarna. Människornas lek med hundarna förefaller mer vara ett förstadie till angrepp än just bara lek. Och i bildernas utkant ordnar diverse statistiska diagram upp sig, en påminnelse om det hopplösa företaget att söka bringa ordning och struktur i ett kaotiskt och obegripligt skeende. Edlund är en skicklig hantverkare, som inte drar sig för att ta hjälp av de mer aparta färgerna på paletten, som limegönt och rosa. Det gör hans måleri både oförutsägbart och infallsrikt, ganska likt det som unga konstnärer brukar prestera några år efter examinationen från den högre konstutbildningen. Inte illa av en konstnär som är född 1957. (Adress: Karlavägen 20)
Galleri Mårtensson-Persson, Stockholm: Jan Edlund (3/4-4/5)
Anders Olofsson