Galerie Nordenhake, Stockholm: Sirous Namazi (15/5-20/6)

Finns något sådant som en visuell poesi? Och hur ser den i så fall ut? För att avgöra detta måste man först definiera vad man menar med poesi, vilket inte är helt enkelt. Men låt oss för enkelhets skull säga att poesi är en konstart som med hjälp av vedertagna uttrycksmedel förmår häva upplevelsen till en nivå som befinner sig utanför både mediet och betraktarens värld. I så fall är Sirous Namazi en av våra främsta visuella poeter. Hans konstnärliga uttryck är å ena sidan mycket starkt förankrat i en modernistisk tradition med rötter i minimalismen och konkretismen, men han har aldrig hejdat sig vid att enbart leverera nya variationer på ett gammalt kärt tema. Namazi tar sig an traditionens välkända strukturer och gör dem talföra på ett helt annat sätt än vad upphovsmännen kunnat tänka sig. Strax innanför dörren till hans nya utställning stöter vi på en kopia av en helt vanlig flyttkartong, men den är tillverkad av vitt glas. Det mest alldagliga av alla förbrukningsartiklar förvandlas, kanske till och med förädlas till utsökt konsthantverk. Det osedda objektet strålar av en mystisk glans vars ursprung inte bara är materiellt. Sirous Namazi vänder bokstavligen ut-och-in på vardagen, och fläker ut en sopcontainer som en jägares björnfäll på golvet. Och en serie svarta bilder visar sig efter en stunds betraktande dölja fotografier av en inte alltför ovanlig lägenhetsinteriör, i sitt nya sammanhang lika gåtfull och omöjlig att fånga med ögat som en dröm eller en hägring. (Adress: Hudiksvallsgatan 8)

Utskriftsvänlig version