Jacob Fabricius första utställning som chef på Charlottenborg, efter flytten från Malmö Konsthall, består av en tankeväckande kvartett av separatutställningar som på olika sätt rör sig kring frågor om kroppen, rummet och språket. Valet av utställande konstnärer känns lika överraskande som självklart, och deras verk bildar trots stora inbördes skillnader en helhet som är större än delarna. Till stor del beror det på att verken hålls samman av en gemensam svartvit färgskala. Det är endast Carl Fredrik Hills fantasieggande teckningar med färgkrita som bryter av utställningarnas stramt grafiska karaktär.
Liksom Hills enda målning i utställningen, ”Det ensamma trädet”, som presenteras ensam i ett av rummen. Att få möta denna stämningsmättade landskapsmålning enskilt är ett storslaget grepp, som ger återklang i de övriga konstnärernas rum. De öppna rumsligheter som kännetecknar salarna på Charlottenborg tas verkligen till vara i utställningarna, och såväl Karl Holmqvists affischerade rum, som Sora Kims diskreta väggtexter och Silke Otto-Knapps nedtonade måleri är synnerligen fint installerade.
Öppna associationstrådar, av både visuell och innehållslig karaktär, flätas genom rummen och skapar relationer mellan exempelvis Hills nerviga landskapskroppar och Otte-Knapps ingående undersökningar av ett strandmotiv hos Munch.
Otte-Knapp arbetar med en spöklik och närmast monokrom färgskala i antingen svart eller silver, och där färgslöjor ger målningarna intryck av inte vara helt fixerade. Figurerna i målningarna utför danser och ceremoniella rörelser som tycks ålderdomligt ockulta, och de får oväntat liv i Kims utställning där liknande kroppsförflyttningar äger rum mitt framför mina ögon. En ensam aktör vrider sig ur sin sittande position och lyfter stolen över huvudet, till synes innesluten i sig själv.
Längs väggarna hänger pappersark där Kim formulerar tankar kring nya verk, men som slutar i ett konstaterande av det omöjliga eller onödiga i att fullfölja dem. Dock skapar meddelandena omedelbart bilder i huvudet, liksom även Holmqvists bombardemang av ordchiffer och språklekar gör.
Från golv till tak har han tapetserat ett sjuttiotal olika affischer, vilka framkallar mentalt upprepande mönster som, genom Hills närvaro i rummet intill, liknar såväl mani som fantasi. Att koppla dessa konstnärer till varandra hade åtminstone inte jag gjort före den här utställningen.
Adress: Nyhavn 2, Köpenhamn
Utställningarna pågår under perioden 20/9 – 17/11
Magnus Bons (text), Kunsthal Charlottenborg/Anders Sune Berg (foto)
Utskriftsvänlig version
