Fredrik Wretman är en av våra skulpturalt skickligaste konstnärer, vilket han regelbundet bevisat även när han arbetet med medier som inte ligger nära den traditionella skulpturen. Hans verk utstrålar oftast en stark känsla för rummet, som förvandlas ntill en integrerad del av det konstnärliga uttrycket. Samtidigt levereras en filosofisk kommentar till frågan var verket och världen länkar i varandra. Det naturliga svaret blir: de är oskiljaktigt ett och detsamma.
Wrteman har på senare år arbetet med konst i det riktigt stora formatet, inte sällan i form av offentliga uppdrag. Men i sin nya utställning tar han ett rejält steg tillbaka, och fokuserar på det lilla och detaljrika. Under rubriken “Lost Wax” visar han en hel serie små bronsskulpturer, som i sitt formspråk rör sig sömlöst mellan klassicismen och surrealismen. Man kan associera till Tobias Sergel såväl som till Fantasy-genrens mytiska väsen, de skruvade figurerna är biologiska klipp-och-klistra-figurer som hämtat sina särdrag från ett otal vitt skiftande källor.
Det vilar också något rastlöst över dem, accentuerat av det faktum att det tycks som om de mer eller mindre rivits direkt ur gjutformen utan att ha efterbehandlats i nämnvärd grad. Den flyhänta – man skulle kunna säga lättflyktiga – karaktären matchas av produktionsprocessen, där Wretman använt sig av gjutformer tillverkade av vax. Det gör att varje skulptur blir helt unik, eftersom formen förstörs efter en enda gjutning. Skulpturerna antar rollen som tredimensionella memento mori-symboler, en påminnelse om alltings förgänglighet men samtidigt också en spegling av förvissningen om att allting också ingår i ett oändligt kretslopp av död och pånyttfödelse där materia och energi ständigt byter skepnad.
Adress: Hälsingegatan 43, Stockholm
Utställningen pågår under perioden 4/10 – 10/11
Anders Olofsson (text), Galleri Flach (foto)
Utskriftsvänlig version
