Färgfabriken, Stockholm: Ulrika Sparre (6/12-25/1 2009)

Den samtida konstens utsträckning handlar ofta om en axel som går från tomhet till överflöd. Tomheten, ett arv från minimalismen, ger möjlighet till maximal förtätning och eftertanke, överflödet tvärtom ett tillfälle att bombardera sinnena och på så sätt bryta ned eventuella psykologiska barriärer hos betraktaren. 2008 års Beckersstipendiat Ulrika Sparre (som gick ut Konstfack 2004) arbetar i just den skräningspunkt där tomheten och överflödet möter varandra. Möter, inte balanserar, är det viktigt att understryka. Sparre hämtar tecken och objekt från människokollektivets mötesplatser ute i samhället, men reducerar omgivningen och skapar därmed ett utställningsrum där frånvaron är lika märkbar som närvaron. I Färgfabrikens stora utställningshall har hon byggt upp ett ”tält” av det slags fransade girlanger som brukar dekorera marknader för begagnade bilar i USA, och som vi känner från tusentals filmer. Men i detta fall saknas både bilarna och människorna, kvar står bara ett tomhetens tempel som framhäver kommersialismens ikoner och ändligheten i de mänskliga relationerna. Sparre tar inte direkt till brösttoner, men förmedlar ändå en poetiskt laddad insikt om livet i det moderna samhället. (Adress: Lövholmsbrinken 1)

Utskriftsvänlig version