Den amerikanska flaggan blöder i Faith Ringgolds utställning på Serpentine Gallery i London. Blodet droppar från den svarta kvinna som är inmålad bland dess ränder och stjärnor, och strimmar barnen som ängsligt håller i hennes kjolar. Som så många av hennes bilder är den sydd som ett lapptäcke och sedan målad. Daterad 1997 är det av hennes senare verk.
Redan på 1960-talet gjorde Ringgold konsten till sitt verktyg i kampen för jämlikhet och rättvisa. Som svart och kvinna, född 1930 i Harlem, New York, hade hon oddsen mot sig. Så skulle det också dröja tills hon fick ett vidare erkännande, nationellt och internationellt. Utställningen på Serpentine är hennes första på en europeisk institution. Det får mig att tänka på det senkomna internationella genombrottet för målare som James Kerry Marshall och Henry Taylor, aktuell på årets Venedigbiennal. Liksom Ringgold skildrar också de den svarta amerikanska befolkningens vardag och villkor.
Alltför sent blir dessa berättelser nu äntligen synliga. I Ringgolds fall rör det sig om allt från tidiga politiska posters och experiment med abstrakta, textila kompositioner till de starka, så kallade ”story quilts” som blivit hennes kännemärke. Stygn för stygn skildrar hon den svarta amerikanska befolkningens villkor, slavhandelns historia och arv, men också medborgarrättsrörelsens och kvinnorörelsens kamp. Tekniken är vald med omsorg, i en hyllning till hennes gammel-gammelmormor eller -farmor som var slav och tvingades sy lapptäcken åt plantageägare.
Flaggan har länge följt henne. 1970 var hon en av de drivande bakom utställningen The People’s Flag i Greenwich Village, där runt 200 konstnärer deltog i en protest mot USA:s förtryck på hemmaplan och i omvärlden. Ringgold, som gjort utställningsaffischen, dömdes till böter. Det hindrade henne inte från att tillsammans med sin dotter starta The National Black Feminist Organization 1973. Då hade hon tröttnat på att se kvinnorna uteslutas från inflytande och makt i Black Power-rörelsen, som hon länge varit engagerad i.
Men det är inte enbart som politisk aktivist hon fascinerar. Framför allt är det en egensinnig bildvärld hon presenterar. Här och var snuddar hon vid det dekorativa, men kombinerar oftast skickligt en färglysande naivism med skarp samhällskritik. Det är ett imponerande livsverk som nu visas.
Carolina Söderholm
Serpentine Gallery, Kensington Gardens, London. Visas 6 juni – 8 september 2019
