Sundsvalls Konstskola fyller 40 år i år 2009. Det ger anledning till lite reflektioner kring skolans historia och dess betydelse idag. Jan Grubb är ledare för skolan och arbetar konstnärligt med fotografi. Jan K Persson är en av lärarna och arbetar som konstnär i första hand med måleri.
Jan K: Vad är Sundsvalls Konstskola? Vilken funktion har den i början av 2000-talet?
Jan G: Skolan kan antagligen ”vara” väldigt olika beroende på vem man frågar, men naturligtvis den är ju vad namnet utsäger – en konstutbildning. Sedan kan man beskriva den på olika vis som t.ex. en förberedande konstskola dvs. en skola som man går på för att skaffa sig ett kvalitetsmässigt underlag för att sedan söka vidare från. Jag tänker på olika design-, foto-, och andra konstnärliga högskoleutbildningar. Det är en funktion. Sedan är den också en utbildning som kan räcka rätt långt i sig själv, det beror på vem man själv är. Kanske också var man befinner sig i livet. Men den stora uppgiften är ju naturligtvis att få företrädesvis unga människor att uttrycka sig konstnärligt, och förstå de konstnärliga värdenas betydelse i samhället. Uppgiften att få människor att inse de konstnärliga värdena är ju gigantisk. Konst har ingen hög status, som du vet.
Jan K: Du har rätt att det är oerhört viktigt att prata om konstens egentliga värde och funktion. Nu när konsten mest uppmärksammas som global penningcirkus. Det sägs att konstnärsrollen förändras med samhällsutvecklingen. Tidigare var konstnären en målare eller en skulptör, numera kan det handla om att vara allt från porträttmålare till entreprenör och marknadsförare av varumärken. Försöker konstskolan följa med utvecklingen mot en större differentierad konstnärsroll där en ibland endast diffus kreativ förmåga efterfrågas i samhället? Med tanke på den relativt korta utbildningstiden, man väljer att gå 1 eller 2 år, är det mer pragmatiskt att ge kunskap om vad konsten står idag, att man får ta del av nya konstområden och får inblick i vad som förväntas av en konstnär idag och kanske i framtiden?
Jan G: Skolan är ju som du säger uppbyggd på maximalt två års studier. Vilket gör att den av förklarliga skäl inte kan sträcka sig över hur vida fält som helst. Därför finns ett teoretiskt ämne och tre praktiskt-teoretiska som fått uppgiften att täcka upp de mesta. Men här är det på sin plats att göra en distinktion. Konstskolan är ingen renodlad utbildning för fri konst. Studenterna som söker sig hit är snarare inriktade på konstnärliga yrken, dvs. inte enbart den traditionella konstnärsrollen. Men givetvis försöker lärarna spegla den tidsmässiga och konstnärliga utvecklingen. Samt även problematisera den. Alla lärare arbetar också med egen verksamhet, egna bilder på sidan om sin lärargärning. På så vis sker det också en naturlig interaktion.
Jan K: Numera lägger ofta till och med högskoleutbildade konstnärer ut jobb till andra personer som behärskar olika hantverk som bronsgjutning, olika grafiska tryckmetoder, nya sätt för fotokopiering osv. Konstnären som entreprenör och projektledare har blivit lika viktig, om inte viktigare, än att kunna måla och känna till färgers egenskaper eller behärska ett tredimensionellt hantverk. Var tar den långsamma och kvalitativa kunskapen vägen, och är det något som skolan tar i beaktande?
Jan G: Självklart kan man ställa den frågan vart konsten är på väg, men personligen tror jag att de hantverksmässiga formerna kommer att leva kvar jämte de konstnärliga uttryck som är inriktad på internationell mainstream. Det handlar om olika intressen, marknader och publik.
Jan K: Skolan startade 1969 och själv hade jag min debututställning 1970. Jag har alltså jobbat som yrkesverksam konstnär lika länge som skolan funnits. Jag kan tycka att konsten hade samma grundfrågor då som nu, om gestaltning, form och färg och naturligtvis innehåll. Vad är den tydligaste skillnaden för skolan mellan dess inledande skede och nutiden? Återigen, kan man dra jämförelser mellan tidsmässiga syner på konst ute i den professionella konstvärlden och skolans inriktning? Försöker skolan anpassa sig efter vad som är aktuellt och i ropet, eller strävar man efter en relativt fast linje av något slag?
Jan G: Jag tror att du sammanfattar rätt bra vad det hela går ut på. Egentligen är det den enkla grunden. Det är givetvis skillnad på skolan 2009 och 1969. De första åren var ett intensivt uppbyggnadsskede där det säkert var en kamp att få skolan att fungera överhuvudtaget. Ämnesinriktningarna var också flera förr i tiden, idag försöker vi täcka in de viktigaste uttrycksmedlen. Helt enkelt fokusera oss. Och om vi skulle rätta oss efter trender så vet jag inte om den här skolan skulle ha funnits speciellt länge. Jag har också uppfattningen att en skola som enbart lever på traditioner och det som varit stannar i utvecklingen. Betydelsen ligger i att se det nya, men samtidigt förena det med det som varit. Utan sina rötter, sitt minne, förlorar även en skola sin orienteringsförmåga i nuet.
Jan K: De senaste åren har det blivit allt viktigare att nischa in konstutbildningar då samtidskonsten blivit så mångorienterad och områden som t.ex. design, film, animation och foto fått en allt större acceptans som tekniker inom konsten. En följdfråga är då om Sundsvalls konstskola har något att erbjuda som skiljer den från andra jämbördiga skolor?
Jan G: Om man ser till de kompletterande konstutbildningarna, som den här skolan tillhör, så kan man se att alla har mer eller mindre sin speciella historia och sin kultur. Vissa kan vara t.ex. hantverksinriktade, andra mer orienterade mot måleri. Vår skola har lagt vikt vid att ge en relativt bred konstnärlig skolning. Som samtidigt håller upp den fotografiska bilden som en viktig del i utbildningen. I det senare fallet är vi nog rätt unika. Men visst, ser vi på konsthögskolorna så kan man se att tendenser och anpassning till marknadsmässiga segment är tydligare.
Jan K: Förberedande konstskolor finns på flera platser i landet, och de anses värdefulla inte minst ur regional synvinkel då de kan suga upp konstintresserade unga på nära håll. Hur viktig tror du Sundsvalls konstskola är för Sundsvall, Västernorrland och kanske även för hela landet?
Jan G: En stor anledning till att starta skolan var att det inte fanns någon konstskola norr om Stockholm. Ville man undersöka de konstnärliga fälten var man tvungen att söka sig till Stockholm. En tanke med skolan var säkert att man ville behålla ungdomarna här. I sammanhanget måste man ge en eloge till de politiker som stödde Henry Grubbströms initiativ att starta skolan. Det var verkligen en progressiv insats för utbildning och konst som man då gjorde. Ett annat svar är väl att det under dessa 40 år gått ”mängder” av personer på skolan och som idag är framgångsrika yrkesmänniskor, i vissa fall mycket kända. Jag tänker både på illustratörer, fotografer, formgivare, bildpedagoger etc. Häromdagen träffade jag till exempel Timråkillen Stig Sjölund. Han berättade att skolan var fantastiskt betydelsefull för honom. Han blev ju senare professor och nu har han konstnärslön. DN-tecknaren Magnus Bard uttrycker det på samma vis när man pratar med honom. Jag menar att konstskolan gett utmärkt PR för ”Norrlands huvudstad” under årens lopp. Utbildning är förstås väldigt viktigt för en stad. Ser man på andra städer i Norrland är det bara Umeå som kan stoltsera med en jämförbar konstutbildning. Att det idag finns ett litet kluster av utbildningar i Sundsvall som arbetar utifrån färg, form och kommunikation är ju lite intressant också.
Jan K: Vilken organisation och ekonomi har skolan? Hur ser du på de ekonomiska villkoren för Sundsvalls Konstskola?
Jan G: Skolan har haft olika juridiska huvudmän och organisationsformer genom tiderna men det är inget som har styrt själva utbildningens inriktning och karaktär. Däremot har det påverkat ekonomin i inte obetydligt hög grad. Men skolan har alltid har varit självständig gentemot huvudmannen. Det som verkligen påverkade skolan på senare tid var när den blev statsbidragsberättigad, alltså ansedd som en skola av särskilt nationellt värde. Idag har vi inga bidrag från kommunen. Vilket gör att vi är mycket känsliga för olika förändringar och ekonomiska svängningar. Ekonomi är ett mycket svårt kapitel som ständigt oroar och hotar alltings existens.
Jan K: Vart söker sig eleverna efter utbildningen, och var kommer de in? Tanken med en förberedande konstskola är att man lär sig konstnärliga grundkunskaper som gör det möjligt att söka in på exempelvis konsthögskola. Som du nyss nämnde har många i Sverige, men även internationellt, framgångsrika konstnärer varit elever på skolan i Sundsvall. Hur ser utfallet ut numera, hur stor andel av eleverna kommer in på högre konstnärliga utbildningar?
Jan G: Någon heltäckande statistik kan man inte säga finns men en realistisk uppskattning är att med tiden brukar man se att bortåt 75 procent av eleverna gått vidare till konstnärliga områden. Idag finns det många utbildningar att söka sig till som inte fanns för 10-15 år sedan. Jag tycker att man hittar elever i allt från arkitektur till dataspelsvärlden.
Jan K: Vi tar för givet att konst och kultur har ett grundläggande och betydelsefullt värde för människan. Att den utvecklar människan, humanistiskt, kreativt, socialt, och att den också har demokratiskt värde. En konstskola blir en plattform förutom för konst också för gemenskap kring frågor om kultur och samhällsutveckling, något som uppmuntrar till kulturell och politisk medvetenhet och i förlängningen demokrati. Detta oavsett vad eleven fortsätter med efter skolan. Är konst något bra även för andra sidor av samhället? Alla som går skolan blir ju inte yrkesverksamma konstnärer i slutändan, men kanske lärdomarna gör nytta eller får betydelse på annat sätt för eleven och samhället i stort?
Jan G: Allt du nämner håller jag med om. Livet handlar till stor del om att se och göra estetiska bedömningar. Och konstens nivå, i en vid bemärkelse, är självfallet viktig för samhällets självbild, som en värdemätare på var vi befinner oss.
Bilder (uppifrån och ned): Jan K Persson, Jan Grubb
2009-09-26 Jan Grubb och Jan K Persson (text och foto)
