Edward Kienholz installation, som visas i ett av Louisianas mörklagda underjordiska rum, är uppbyggd närmast som en klassisk scen. Trots all modern rekvisita och trogen sin realistiska metod i 1:1. Kienholz grupp av män som håller fast en liggande man, bär drag av ett slags materialiserat historiemåleri. Scenen är grym och upplyst av strålkastarna från några bilar som bildar en yttre ring runt skådeplatsen. Vi besökare kan gå omkring bland arrangemanget av föremål och involveras direkt i verket genom de spår vi lämnar i sanden på golvet. Det är ett av de starkaste konstverk jag mött på länge.
Fem vita män är i färd med att kastrera en svart man, vars kropp endast består av en plastbalja fylld med vatten. Och där, i det svaga flödet, cirkulerar långsamt sex plastbokstäver som bildar ordet: N I G G E R. Den utdragna rörelsen i en annars helt stilla miljö är mycket effektiv. Som om händelseförloppet bara satts på paus. Männen bär monstermasker som gör deras ansikten anonyma och hotfulla. De kalla ögonen på en man med gevär, som står och tittar på lite vid sidan om, ger mig kalla kårar.
Kienholz färdigställde verket 1972 men innehållet var alltför kontroversiellt för amerikanska institutioner. Det visades var i stället på Documenta V samma år, dit Kienholz bjudits in av Harold Szeemann. Sedan dess har verket legat nerpackat i lagret hos de japanska ägarna. Nu har installationen restaurerats till toppskick – smuts och damm ligger där det ska och ytorna dryper av stelnat lim – och det är inte bara estetiken som gör att ”Five Car Stud” upplevs som helt samtida. Kienholz scenografiska skräckkabinett går exempelvis tydligt igen i Paul McCarthys estetik.
Det brutala innehållet i Kienholz verk är tyvärr fortfarande lika aktuellt idag, som det var i rasmotsättningarnas Amerika under 1960-talet. Verket fungerar som ett slags svart hål för de bestialiska scener som antagligen utspelas i Syrien i detta nu. Samma tema har också Hito Steyerls nya verk ”The Kiss” som just nu visas på konsthallen Overgaden i Köpenhamn, som en del av Copenhagen Art Festival. Verket bygger på ett ouppklarat rättsfall från kriget i det forna Jugoslavien under 1990-talet. Ett tjugotal människor tvingades av ett tåg och fördes bort av en grupp paramilitärer. Ingen överlevde. Personerna har nyligen identifierats, men det berättas om en svart man vars kropp aldrig återfunnits och vars namn fortfarande är okänt.
Steyerl använder den senaste tekniken för att åskådliggöra det troliga händelseförloppet. I centrum av hennes installation finns en suggestivt avancerad 3D-animerad film, och en liten utskuren 3D-modell där gruppen av människor står uppställda. Som hos Kienholz fast i en annan tappning. Båda utställningarna är mer än sevärda.
Adress: Gl. Strandvej 13, Humlebæk
Utställningen pågår under perioden 6/6 – 21/10
Magnus Bons (text), Louisiana (foto)
