Konsten
  • Recensioner
  • Frågeformuläret
  • Konstkommentarer
  • Tips
  • Om oss
  • Annonsera
  • Kontakta oss
  • Skribenter
  • Integritetspolicy
  • Prenumerera
Konsten.net på Instagram
magnusbons
Konsten.net uppdaterad med Thomas Olssons recension av Jenny Källman på Konstakademien och Björkholmen Gallery.
Konsten.net uppdaterad med Emma Wargs recension av Jockum Nordström på Liljevalchs+.
Min text i katalogen till Jockum Nordströms utställning på Liljevalchs+
Konsten.net uppdaterad med Anders Olofssons recension av Tove Kjellmark på Färgfabriken.
Konsten.net uppdaterad med Eva Asps tips av Carl Johan Erikson & Björn Larssons utställning Attraktionskampajnen på Tegen 2.
CM Lundberg, Konstakademien @cm_lundberg @konstakademien #konstennet
Följ
Konsten.net stöds av
  • Om oss
  • Annonsera
  • Skribenter
  • Kontakt
  • Integritetspolicy
  • Prenumerera
Facebook
Instagram
RSS
Konsten Konsten
Konsten
  • Recensioner
  • Tips
  • Konstkommentarer
  • Frågeformuläret

  • Recensioner

Duane Michals på Hasselblad Center

  • Mikael Olofsson
  • 04 april 2022
  • 188 views
Duane Michals, Mr. Backwards Forwards (Tilda Swinton), 2016

I fotohistorien är den nu nittioårige Duane Michals mest känd för sina så kallade sekvensfotografier: enkla och naivt djupsinniga bildberättelser med handskrivna kommentarer direkt under bilden. Det var en typ av fotografiskt berättande som byggde på iscensättningar, något som knappast förekom under sextio- och tidigt sjuttiotal men blev desto vanligare bland en yngre generation fotografer/konstnärer under åttiotalet och framåt.

Inspiratör var han säkert, ändå är nog Michals berättande för egensinnigt för att enkelt låta sig inskrivas i en stilhistoria. När Duane Michals nu på Hasselblad Center sent omsider uppmärksammas med en utställning är det i stället hans porträtt som visas, vilket kan kännas som en besvikelse. Till en början.

Duane Michals, Andy Warohol and his Mother Julia Warhola, 1958

Det går över. Charmen och egensinnet känns nämligen omedelbart igen, för att inte tala om Michals alldeles speciella piktur när han kommenterar den avfotograferade eller situationen. De flesta bilderna är tagna på uppdrag (från Vogue, Esquire, Life, Mademoiselle, Mirabella), men det är uppdrag som fotografen omisskännligen gjort till sina egna.

Också porträtt är ju iscensatta, men här lyser samarbetet nästan alltid igenom: mötet har brutit isen och en särskild intimitet uppstår i lekfullheten. Michals använder skickligt det som finns till hands, i lägenheten, ateljén, på restaurangen, gatan, hotellrummet. Eller också skapar han enkel humoristisk magi genom inte alltför avancerade mörkrumstricks.

Överhuvudtaget blir utställningen en nostalgisk djupdykning i det analoga, i det så att säga handgjorda fotografiet. ”Tri X, befintligt ljus” var hans stående formel, i all sin enkelhet kanske ändå gåtfull för unga fotografer. Michals vill att hans fotografier skall ”viska” säger han i en intervju, inte som dagens blanka tvåmetersfotografier ”ropa”. Denna viskning blir till en träffande bild just vad gäller dessa porträtt.

Duane Michals, Eugène Ionesco

Inte för att några djupare hemligheter avslöjas, men för att ett rum och ett stycke tid delas, en intimitet uppstår, i ett anspråkslöst utbyte – som ändå i förlängningen ska nå publikens ögon, hur den nu såg ut. Michals handskrivna kommentarer kan man se som senare egna tillägg. Anekdotiska eller mer dagboksartade, ibland i form av citat: ”Barndomen slutar när saker upphör att förundra dig”, som står det under ett porträtt av Eugène Ionesco.

Här finns familj och självporträtt och nära vänner – inte minst Andy Warhol, som ofta är yngre än vi är vana att se honom. Men det breda urvalet vidgar sig till en rikare kulturhistoria, märkligt ohierarkisk även om så gott som alla är eller var ”kända”. Många konstnärer och skådespelare och regissörer förstås, och en del kanske bara hyfsat initierade kan placera: Alice Neel, Joseph Cornell, Edward Gorey, Lina Wertmüller (som nyligen gick bort).

Duane Michals, Joseph Cornell, 1972

Nyare är sekvensen med Tilda Swinton som sibylla – eller bilderna av Sting. Enkelt uttryckt är detta en gammal fotografs imponerande omfång – i tiden, i kulturen. Men även uppdragsgivarnas. Vilka breda publikationer skulle idag vilja göra ett reportage om målaren René Magritte, eller: vem skulle dagens motsvarighet vara? Trots eller kanske just på grund av att utställningen omfattar mer än sextio år blir besökaren medveten om kulturens utsatthet i tiden och om tidens villkor – och naturligtvis om allas vår dödlighet.

Men också den som inte kan checka av precis vartenda namn i den kulturella referenslistan kan få några fina timmar på denna utställning. Ansikten och personligheter och situationer som sipprar rakt igenom de okända namnen. Och de välkända för den delen.

Mikael Olofsson

Hasselblad Center, Götaplatsen, Göteborg. Utställningen pågår 12 februari – 15 maj 2022

Duane Michals, Meryl Streep, 1975

Print Friendly, PDF & EmailUtskriftsvänlig version
Dela med Facebook 17
Tweeta med Twitter 0
Dela med e-post 0
Mikael Olofsson

Mikael Olofsson är verksam i Göteborg som konstnär men har också skrivit konstkritik i mer än tjugo år, främst för Göteborgs-Posten.

Prenumerera

Prenumerera på nya artiklar från Konsten.net!

Du kan också vara intresserad av...
Läs mer
  • Recensioner

Jenny Källman x 2

  • Thomas Olsson
  • 08 februari 2023
Läs mer
  • Recensioner

Jockum Nordström på Liljevalchs+

  • Emma Warg
  • 05 februari 2023
Läs mer
  • Recensioner

Tove Kjellmark på Färgfabriken

  • Anders Olofsson
  • 02 februari 2023

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

KONSTEN.NET
  • Recensioner
  • Tips
  • Konstkommentarer
  • Frågeformuläret
Nättidskrift om samtidskonst

Ange dina sökord och tryck på Enter.