Denise Grünstein är en av våra mest väletablerade och erfarna fotografer på konstområdet. Ändå hör man sällan hennes namn nämnas när dagens konstfotografiska kanon skall formuleras. Varför? Tittar man i hennes gedigna CV syns kanske en del av förklaringen. Hon debuterade redan i början av 80-talet, och visades sina verk så tidigt som 1981 i Moderna Museets numera legendariska utställning “Bländande bilder”. Men hon har också arbetat med reklam, mode och även rört sig ganska fritt över hela det konstfotografiska fältet, från porträtt till mer konceptuella verk. Kanske är det denna lättrörlighet som gjort henne svår att placera i en enda kontext, och därmed också svår att inkludera i en samtida konsthistorisk diskurs.
Under en period var hennes bilder slösande vackra och symbolmättade. Men på senare år har hon gradvis rört sig tillbaka mot ett mer avskalat uttryck, där själva rummet alltmer kommit att reduceras till förmån för ett fåtal figurativa element. I sin nya utställning visar hon verk ur två bildsviter som tillkommit samtidigt. Den ena, “Wunder”, visar en abstrakt gestalt som är bärare av en oformlig kroppsstrumpa, fylld med ett tyngande material. Rörelserna hämmas, och individualiteten är så gott som helt utplånad. Det är en kroppslighet som vänder sig inåt vi bevittnar, inte en som tar rummet i anspråk i en extrovert rörelse. Bildernas vita ramar fungerar som förlängningar av de vita golvlisterna på bilderna, vilket skapar en känsla av instängdhet. Kroppen definierar vår plats i världen, men den är också vårt fängelse.
Den andra serien, “Winter”, fångar en fiktiv dystopi där ett antal tennsoldater och andra leksaksfigurer uppträder tillsammans med en större figur av metall, som berövats flera kroppsdelar. Här och var finns smälta tennblaffor utspridda. Omgivningen är glåmig, kamerans fokus ligger i centrum och mot bildens kanter breder oskärpan ut sig. Vi blir tunnelseende, och drar in i bildens värld vare sig vi vill det eller ej. Det är en tillvaro präglad ömsom av strid, ömsom av kamp som vi blir medagerande i. Leken och allvaret existerar sida vid sida, och när ett blodrött ljus faller över marken är det inte självklart vilken tolkning vi skall göra.
Adress: Kungstensgatan 23, Stockholm
Utställningen pågår under perioden 22/10 – 7/12
Anders Olofsson (text), Galleri Charlotte Lund (foto)
