Journalisten och författaren Anders Ehnmark sa en gång i relation till nyhetsrapporteringen från Afrika: ”Vi vet allt om hur afrikaner dör, men ingenting om hur de lever.” Samma logik kan sägas gälla för den mediala rapporteringen av livet i Bangladesh. Textilfabrikernas slit och den globala uppvärmningens högst verkliga konsekvenser dominerar bilden av dagens Bangladesh för många av oss. Det vill Färgfabriken ändra på med vårens utställning ”Dela och Sediment”. Tre konstnärer, alla med bas i Dhaka, ger genom varierande uttryckssätt mer komplexa perspektiv på Bangladesh och dess invånare.
Färgfabrikens stora sal inspirerar ofta till spännande utställningsformer och nytänkande hängningar. Och ännu en gång har man lyckats knyta samman konstnärer med varierande uttryck på ett sätt som ändå skapar ett tydligt sammanhang. Suvra Kanti Das fotografier möter besökaren och leder en vidare in i rummet mot Yasmi Jahan Nupurs textila installation, genom vilken man anar Munem Wasifs videoverk som pulserar i rummets fond.
Wasifs ”Kheyal” visar drömska sekvenser av staden Dhaka, som ömsom sover i tysthet genom natten, ömsom fylls av fågelsång under dagen. Med över 7 miljoner människor, en av de mest tätbefolkade städerna i världen, signalerar just avsaknaden av vanliga stadsljud i verket en alternativ verklighet. Det enda ljud som är konsekvent genom hela filmen är stadens dova hjärtslag. Vi möter fyra människor i verket men får kanske framför allt en glimt av stadens själ. Den presenteras här som en levande organism och ofta är bilderna hårt skurna så att endast detaljer kan skönjas, vilket möjliggör en intimitet mellan betraktare och verk.
Suvra Kanti Das fotografier är av mer dokumentär karaktär, även om motiven genljuder av en kontemplativ ton. Kanti Das, som vanligtvis är verksam som pressfotograf, får här utrymme att visa andra sidor av livet i Bangladesh. I serien ”Ancient Warriors” visas män som är del av brottartraditionen kushti, som är på uttåg efter de västerländska sporternas inträde. I ”Work in progress” och ”Nature and human displacement” (översta bilden) visar Kanti Das på den globala uppvärmningens konsekvenser. Himalayas glaciärer smälter och deltat i Bangladesh svämmar över, vilket orsakar en urbanisering i rasande fart.
Teman som återkommer i rapporteringen från Bangladesh men genom Kanti Das kontemplativa ton och svepande fotografiska gester kommer vi närmare något mer verkligt och komplext. Detsamma kan sägas gälla för Yasmin Jahan Napurs textila verk med teman som patriarkala traditioner och textilindustrins utnyttjande av billig, till största delen kvinnlig, arbetskraft. Precis som Kanti Das utmanar Jahan Napur bilden genom att addera fler perspektiv, däribland sitt eget.
I ”Nine Month Circle” har hon placerat sig själv som foster i centrum av en handvävd, storskalig installation av klarröd textil. Det signalerar teman som att födas in i existerande traditioner men också den inneboende hoppfullheten i pånyttfödelse. Nya generationer utmanar existerande traditioner och tillför nya sätt att leva.
”Delta och Sediment” handlar inte om att exkludera eller bortförklara en negativ bild av den globala kapitalismens konsekvenser. Genom att nyansera bilden får betraktaren en unik inblick, inte bara i dagens Bangladesh, utan även i tre spännande konstnärskap.
Johanna Theander
Foto: Jonas Eng/Färgfabriken, Lövholmsbrinken 1. Utställningen pågår 13 april – 16 juni 2019
