Konst väcker uppenbarligen heta känslor. Det finns många uppfattningar om vad konst är, vad konst skall vara och vad som är bra, eller “god” konst. Alla vi som har reagerat på vad som hänt i styrelsen på Kalmar konstförening har drabbats av vår egen passion och uppfattning om vad vi betraktar som konst och kanske hur vi värderar vilken typ av konst som är bra. Den här diskussionen springer ur konsten och det visar att konst betyder väldigt mycket för alla inblandade, inklusive styrelsens medlemmar. Vilka diskussioner som förts inom styrelsen vet vi föga om. Styrelseordföranden har valt att försöka lägga locket på utan att riktigt begripa med vilken kraft det kokar i grytan. Jag tror att det beror på att man missuppfattat vad konst kan vara. Man har också tydligt underskattat konstens kraft, som beror på att konst består av en mångfald av idéer, som är under ständig diskussion. Det finns snåriga liksom lättbegripliga idéer och uttrycksformer. När man betraktar konst i stort så är det just det som är konstens stora kvalitet. Att försöka utesluta vissa delar av denna värld, oavsett orsak, är enfaldigt. Konst pågår ändå.
Om styrelsen i en konstinstitution kommer fram till att förändringar måste göras är självkritiken den självklara första instansen. Finns nödvändig kompetens i styrelsen?
Visst finns det inom konsten, liksom i samhällets alla sfärer, ett maktspel där människor försöker att få sin version mest gällande. Det är ett normalt mänskligt beteende. När några få människor roffar åt sig en plattform att kontrollera denna situation för att, som i styrelsen på Kalmar konstförening, försöka ta makten och bestämma vilken konst som skall ha företräde är samhället under hot. Det är en indikation på att något är fel – en sjukdomsdiagnos. Den diskussionen som förts i Kalmar konstförenings styrelse borde naturligtvis öppnats upp för fler människor. Nu framstår styrelsen endast som enfaldig. Alla veka uttalanden som gjorts i efterhand förstärker detta. Diskussionen är hela tiden pågående och vi får anstränga oss och argumentera för våra åsikter. Styrelsen har valt att inte delta i denna diskussion och är således inte intresserade av konst, konstens roll i samhället eller driften av ett kommunalt konstmuseum. Styrelsens kompetens, både spetskompetens inom konst liksom den breda samhälleliga kompetensen, är ringa.
Kalmar konstmuseum är en raden av svenska konstinstitutioner som misshandlas av okunniga människor. När man säger att ett konstmuseums program är dåligt därför att man inte förstår vad som visas där har man dragit en märklig slutsats. Det kan ju faktiskt vara så att det är ens egen förmåga att ta del av konsten, eller vad det är som presenteras, som behöver uppgraderas. Den utmaningen är en gåva. Vi får en möjlighet att utveckla oss. Det betyder inte heller att vi inte kan uppskatta den lättsmälta konsten. Jag är professionellt verksam konstnär och söker ständigt utmaningar i den konsten jag själv arbetar med, men främst söker jag utmaningarna i den konst jag betraktar. Jag kan också njuta av vackra glasobjekt eller landskapsakvareller. Där finns ingen konflikt, det är olika bitar av en större värld som jag obehindrat tar del av. Obehindrat om den finns tillgänglig.
Enfalden som saboterat så många institutioner beror ofta på politisk klåfingrighet. I Sverige finns liten respekt för vad konst är. Ignoransen kring hur konst verkar är monumental. Det är inte brist på pengar som är problemet. Sverige har gott om den varan. Det finns pengar. Styrelsen i Kalmar konstförening har, som så många andra styrelser i kultursverige, valt kamrerns väg. Kamrern har ser inte att konstnärlig verksamhet, utställningsverksamhet, konsthallsverksamhet och liknande har stora ekonomiska värden som ligger utanför den närsynta bokföringens debit och kredit. Styrelsen i Kalmar är inte ensamma i sitt missförstånd. Det har fingrats och pillats på konstinstitutioner landet runt. Alla får ha en åsikt. Tyvärr har man slutat lyssna på de som har mer kompetens. Man verkar inte heller vilja öka sin egen. Pengarna att visa avancerad samtidskonst finns liksom det finns pengar att visa konst som anses vara mer folklig. Varför används inte dem pengarna.
Dunkers kulturhus satte Helsingborg på kartan, Lunds konsthall och Kalmar konstmuseum har satt sina städer på kartan. Dessa städers namn har synts internationellt. Det finns platser där man högt uppskattar verksamheten som gjorts på dessa institutioner. Man har uppskattat konsten men man har framför allt uppskattat upprätthållandet av en god diskussion och uppskattningen av kunskapsutbyte. Som positiv marknadsföring av en stad har detta ett ekonomiskt värde. Hur mycket mediaplats har dessa städer fått på grund av sina konstinstitutioner? Varför är inte näringslivet intresserade av att investera i denna lukrativa verksamhet?
Det är inte alltid den mest besökta utställningen som ger störst genomslag för det omgivande samhället. När rätt människa drabbas av en särskild konstupplevelse kan det leda och inspirera till oanade framtida inovationer, som inte sker inom konsten men på grund utav den.
Gustav Hellberg, konstnär, Berlin (text), Barometern/Kalmar konstmuseum (foto)
