Konsten
  • Recensioner
  • Frågeformuläret
  • Konstkommentarer
  • Tips
  • Om oss
  • Annonsera
  • Kontakta oss
  • Skribenter
  • Integritetspolicy
Konsten.net på Instagram
magnusbons
Bruce Nauman, Hamburger Bahnhof #brucenauman @hamburger_bahnhof #konstennet
Zuzanna Hertzberg, KW Institute for contempirary art/ Berlin biennale 12 @zuzannahertzberg @kwinstitutefcontemporaryart @berlinbiennale #konstennet
Myriam El Haïk, KW Institute for contempirary art / Berlin Biennale 12 @myriamelhaik @kwinstitutefcontemporaryart @berlinbiennale #konstennet
Konsten.net uppdaterad med Emma Wargs recension av Släpljus på Carl Eldhs Ateljémusuem.
Nancy Holt, Bildmuseet #nancyholt @holtsmithsonfoundation @bildmuseet #konstennet
Eva Kotátková, Bildmuseet @evakotatkova @bildmuseet #konstennet
Följ
Konsten.net stöds av
  • Om oss
  • Annonsera
  • Skribenter
  • Kontakt
  • Integritetspolicy
Facebook
Instagram
RSS
Konsten Konsten
Konsten
  • Recensioner
  • Tips
  • Konstkommentarer
  • Frågeformuläret

  • Konstens tips

Daniel Andersson på Crystal

  • Anders Olofsson
  • 01 april 2012
  • 19 views

Vi går mot döden vart vi går – och konstnärerna traskar gärna före oss på vägen. Just nu upplever vi en period när döden och tankarna på döden upplever en renässans som ibland tycks påminna om kulturklimatet som rådde inför sekelskiftet 1800/1900. I tider av samhällelig oro är detta inte en så märklig reaktion. Men dagens konstnärer har en relation till döden som har mindre att göra med apokalyptiska föraningar att göra än med själva bilden av döden och hur denna blivit kulturellt och massmedialt betingad.

Daniel Anderssom gjorde för några år sedan en bildsvit kallad “Messianic Landscapes”, där han omsorgsfullt klippte sönder och klistrade samman bilder av välkända europeiska monument och byggnader i nya former. De finkulturella arketyperna blev plötsligt synliga på ett helt nytt sätt, och skickade subtila signaler om kulturarvets relativitet. Den här gången har han tagit sig an en av de mest arketypiska dödssymbolerna, kraniet, med utgångspunkt i de klassiska fotografierna av Karl XII:s genomskjutna skalle.

Men att det råkar vara den svenska krigarkungens huvud har ingen större betydelse för Daniel Andersson. För honom är en dödskalle en dödskalle, och han fogar in bilderna av den i att arkaiserande ramverk där allt – från valet av ramträ till papperet som bilderna reproducerats på – höljer verken i en aura av artificiell tidlöshet. Vad som en gång varit en levande individ förvandlas till arkeologiskt råmaterial och sedan till anonym historisk dokumentation. I grund och botten berättar han en traditionell memento mori-saga om alltings förgänglighet, även i tider när förmågan att upphäva döden egentligen är det enda människan inte lyckats med.

Adress: Hudiksvallsgatan 4 B, Stockholm
Utställningen pågår under perioden 30/3 – 28/4

Anders Olofsson (text), Crystal (foto)

Print Friendly, PDF & EmailUtskriftsvänlig version
Dela med Facebook 0
Tweeta med Twitter 0
Dela med e-post 0
Anders Olofsson

Jag är Konstens grundare. Min bakgrund är brokig, och omfattar allt från IT-konsulting till konstkritik. Jag överlämnade redaktörskapet till Magnus Bons i september 2015 och slutade skriva som kritiker. Numera hittar man mig på Statens Konstråd.





Prenumerera

Prenumerera på nya artiklar från Konsten.net!

Du kan också vara intresserad av...
Läs mer
  • Konstens tips

Tilda Lovell hos Anna Bohman

  • Peter Cornell
  • 30 maj 2022
Läs mer
  • Konstens tips

Zimm Hall på Spökavfarten

  • Thomas Olsson
  • 20 maj 2022
Läs mer
  • Konstens tips

Karin Karinsson på Macken i Malmö

  • Johanna Theander
  • 13 maj 2022

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

KONSTEN.NET
  • Recensioner
  • Tips
  • Konstkommentarer
  • Frågeformuläret
Nättidskrift om samtidskonst

Ange dina sökord och tryck på Enter.