På Clara Gesang-Gottowts utställning ”Vind Öga” får jag intrycket av ett alldeles vidöppet intuitivt måleri, utan konceptuella spår. De tunna lager av färg som sugits in i omsorgsfullt utvalda textila underlag blir inte bara ett fullbordat faktum utan en pågående händelse, en innerlig process. Hennes inlevelse i färgen verkar gränslös – som i den nordiskt romantiska traditionen från Kandinsky till Rothko, där Goethe lurar i bakgrunden. För Kandinsky rymde varje färg också en psykologisk egenskap, en riktning, en klang och ett musikinstrument. Och Rothko menade att det adekvata sättet att möta hans målningar var att falla i gråt. Inför färgen står en lyhörd betraktare hjälplös.
Hängningen på Elastic kan först te sig lite avig, som ett antal solitärer som inte bekymrar sig särskilt mycket om koordinering i format och färg. Men den redovisar i själva verket hennes intuitiva, improviserande och trevande metod, själva kärnan i hennes kreativa process. Den överskrider, tänker jag mig, den rena estetiken och beskriver ett sätt att förhålla sig i tillvaron – eller som Clara Gesang-Gottowt själv uttryckte det i en intervju: ”I min måleriska process lär jag mig hur jag vill leva mitt liv.”
Målningarna bildar svårbestämda, transparenta rum, ett slags subliminala, halvt submarina skikt av ytterst subtila perceptioner, fragmentariska erinringar och kroppsliga förnimmelser. Ibland kommer jag att tänka på Odilon Redons flytande världar. Hon målar både i olja och akryl och någon gång båda tillsammans – i en målning anges också klorin – det handlar uppenbarligen om en ingående bearbetning av ytan med pensel och trasor och vad vet jag. Ibland tillför hon små fläckar i rött eller gult på bildens yta som ett slags väl överlagda misstag.
Utställningen rör sig mellan två poler: i den ena monokroma toner i en upplöst form, som ”Sol Aprikos Skugga”; i den andra tillför hon en figurativ struktur eller mönster, det kan vara lite skevt uppritade konturer av fönster som öppnar sig mot målningens rymd; eller ådringar och fläckar, eller maskrosblad som liknar ett stim småfisk (en liknande polaritet kan man hitta hos Hilma af Klint). Men när de två blandas, just i mötet mellan det monokroma, upplösta färgrummet med goetheanska, teosofiska rötter och ett spel med antydda, distinkta former uppstår en fruktbar friktion mellan ren intuition och en tankestruktur; där ser jag hennes särskilda egenart och potential.
Clara Gesang-Gottowt visar på det informella måleriets introspektiva rikedom och fortsatta möjligheter – och gör det i en tid då konsten under en period har vänt sig utåt för att sufflera aktuella samhällsfrågor. I stället prövar hennes måleri, ja, viger sig åt, bilden som bild: image – magie.
Peter Cornell
Foto: Niklas Hansson, Elastic Gallery, Ulrikagatan 15. Utställningen pågår 11/5 – 1/6 2019
Utskriftsvänlig version
