Den 10 februari var det säsongsstart för Lilith Performance Studio där den danska konstnären Lilibeth Cuenca Rasmussen höll två föreställningar av sitt verk ”Mis United”. Cuenca Rasmussen är just nu också aktuell som en av de utvalda konstnärerna att delta i Charlottenborgs konsthalls invigningsutställning ”Danskjävlar – en svensk kærlighedserklæring”.
Utställningen ”Danskjävlar – en svensk kærlighedserklæring” ( som pågår fram till den 24/3) är den första utställningen på Charlottenborg efter ett års renoveringar. Trots den omfattande renoveringstiden har inte mycket ändrats i interiören, däremot har konceptet för Charlottenborg förändrats desto mer. Från att varit en utställningslokal som först och främst visat olika konstnärsföreningars årliga utställningar, till att nu vara en konsthall som ska visa internationell samtidskonst. Titeln ”Danskjävlar” kommer såklart från Ernst Hugo Järegårds rollfigur Stig Helmers utfall mot danskarna i Lars von Triers TV-drama ”Riket”. Här syftar den på de bråk och den kamp som den svenska konsthallschefen och utställningens curator Bo Nilsson gått igenom när han ändrat inriktning på utställningslokalen. Men som undertiteln visar så är utställningen också en kärleksförklaring till Danmark. I katalogen skriver Nilsson att han här valt ut sina personliga favoriter bland de danska konstnärerna som verkar på den internationella konstscenen. Nilsson skriver vidare att han tvivlar på om danskt konstliv någonsin befunnit sig på en så hög nivå som det gör idag – om detta stämmer kan man dock undra varför det inte blivit mer av denna utställning. Visserligen är den sevärd tack vare ett mindre antal riktigt spännande verk, men i sin helhet är den slätstruken och friktionsfri.
Cuenca Rasmussen är född 1970 i Manila på Filipinerna. Som barn flyttade hon med sin familj till sin fars hemland Danmark. I flera tidigare verk har hon använt sig av denna identitetsklyfta som dessa dubbla kulturella identiteter medfört. De filmer som här visas, och i många tidigare filmer, arbetar Cuenca Rasmussen i en dokumentär tradition. Hennes dubbla kulturella bakgrund har gjort att hon i dessa dokumentärartade verk lyckats med att hålla en professionell utanförblick på dessa bägge samhällen. Det finns en kritiskt bejakande blick i verken.
Filmerna, som nu visas på Charlottenborg, är inspelade på Filipinerna, men hon har här gått längre från sin egen värld på Filipinerna än i tidigare verk jag sett av henne. I filmen ”Holy Wood”, som visats vid ett par tillfällen i Sverige, skildrar hon en bloddrypande turistattraktion i form av en korsfästelse. Detta är ett påskfirande som nog skulle få varenda svensk att sätta äggen i halsen. Här piskar sig unga män sig blodiga och låter sig korsfästas ackompanjerade av besökarnas kamera klickande.
I filmen ”Distored Heart” går Lilibeth Cuenca Rasmussens till en helande häxdoktor och förklarar för denne att hon är helt nöjd med sitt liv förutom att hon aldrig funnit den stora kärleken. Häxdoktorn lovar hjälpa henne, och med en nål stänger han igen det veck exmannen skapat i kärlekslinjen på hennes handflata, för att där ska kunna öppnas upp nya kärlekslinjer. I ”Distored Heart” befinner hon sig på ön Siquijor, där det pratas ett språk som inte hon själv behärskar, och hon ser verkligen ut som en bortkommen dansk turist i denna miljö. Flera av konstnärerna som medverkar i ”Danskjävlar” har valt att på ett eller annat sätt belysa den ständiga debatten om ”danskheten”, men det är i de Cuenca Rasmussens filmsekvenser som ”danskheten” framträder – eller Köpenhamnskheten. För i hela hennes kroppsspråk och sätt att utrycka sig är det omistligt att hon är just dansk. Det är ofta på detta sätt Cuenca Rasmussen jobbar, hon stoppar in sig själv i ett sammanhang och låter det personliga närma sig det privata, för att åskådliggöra något allmängiltigt. Det är en enkel berättelse som öppnar sig för ett flertal belysningar av samtiden.
Lilith Performance Studio öppnade för ett år sedan upp vad de själva beskriver som Europas första performancestudio i gallerihuset vid korsningen Ystadvägen/Bragegatan. Även här har det skett en mindre förändring inför säsongsstarten, då de med sitt namnbyte markerar att det är performance och inte experimentell teater de inriktar sig på.
”Mis United”, den performance Cueca Rasmussen utförde på Lilith, var mycket mer metaforisk än tidigare verk jag sett av henne. En av många möjliga beskrivningar man kan göra av föreställningen är att den börjar med en kollektiv hypnos, sedan kommer en förtrollning vartefter föreställningen slutar i en blandning av narcissism och självförakt; allt kryddat med Cueca Rasmussens typiska lek med exotism, kopplad till sex, mystik och rollspel. Det är en förändringsakt där lager på lager av kläder förvandlar karaktären som Cuenca Rasmussen gestaltar, och det är ett verk som hämtat uttrycksmedel från religiösa ceremonier, slippriga musikaler, och punkopera. Det är dock något som saknas i denna performance. I hennes dokumentärbaserade filmer finns det alltid en enorm fingertoppskänsla – en närvaro. Och det är nog här någonstans Cuenca Rasmussen snubblar denna kväll: i publikkontakten.
Adresser: Bragegatan 15, Malmö och Nyhavn 2, Köpenhamn
2008-02-19 Per Brunskog (text) Hanna Johansson, Kirkhoff (foto)