Medan kvällen blånar fångar hon dagens försvinnande ljus. Men också något annat. Ibland går hon så nära att kommentarerna och skämten tycks fastna på filmen, fast de enda röster som hörs i utställningen kommer från dem som vägrar vara med på bild. En kör av nekanden, tvära eller vänliga, på svenska och arabiska. Många av männen har färdats hit från andra hav och horisonter. Kanske spelar det in att så har även hon. Som adopterad börjar också hennes historia i ett annat hemland.
I vart fall skildrar bilderna inte bara fiskandet som sådant, dess blandning av aktivitet och stillhet, dess tålmodiga väntan på en möjlig fångst. De rymmer också möten, mellan fiskarna och konstnären som återvänder. Fast framför allt mellan männen som gjort hamninloppets betong och asfalt till sin. På en enda bild syns en liten flicka som fått följa med sin far och bror.
Här finns inget av idyllen hos Skagenmålarnas studier av robusta fångstmän eller strandflanörer i sommarkvällen. Jonssons havsband är urbant och industriellt, med containerfartyg och lyftkranar. Hennes teknik är analog och digital. På traditionellt vis arbetar hon med storformatskamera och bladfilm, som hon skannar in i datorn för att skriva ut bilden i färg. Men vilka färger! Trots övriga skillnader får de mig likväl att tänka på Skagenkolonins skimrande ljus men också sekelskiftets blåmålare Eugène Jansson.
Det är heller inte bara den oväntade skönheten eller måleriska lystern som gör hennes fotosvit så intressant. Dess styrka ligger lika mycket i hur hennes blick gör sällskap med de fiskande männens. Hur de tillsammans balanserar på randen av stad och hav, utanförskap, frihet och gemenskap.
Carolina Söderholm
Foto: Cia Kanthi, Galleri KHM2, Bergsgatan 29, Malmö. Utställningen pågår 1 – 16 mars 2019